Träningsvärken från söndagens wakeboardåkning hade just lämnat mig när jag igår blev medbjuden på beachvolleyboll. Självklart tackade jag ja och klockan strax efter sex knatade jag in i slottskogen o mötte upp vännen B med arbetskamrater.

Var i en gång i tiden riktigt duktig volleybollspelare så jag var ju tvungen att i alla fall försöka spela okej. Satsade stenhårt och slängde mig en hit, en dit. Sprang framåt, sprang bakåt.

Hade väldigt väldigt kul och efter en 3-setsmatch gick vi en kort promenad till en av lagkamraternas trädgård för en kall öl. Gott, roligt och allmänt bra kväll.

Och idag. Förutom det faktum att jag inte kunde somna förrän 02 igår natt och är jättetrött så har jag hittat massa andra konstiga muskler jag inte visste fanns. Men det var det värt.

Till och med sanden i naveln, öronen och näsborrarna var värd spelandet. Och nästa vecka kanske vi ska spela igen.

Andra bloggar om: Beachvolleyboll, träning, träningsvärk, sand

Om inte åskan, som smhi varnat för, kommer idag så skall det visst vara beachvolley idag klockan 18. Kan nog bli kul.

Det fanns ju en tid när jag var riktigt duktig på det. Eller kanske inte så duktig på stranden som i gymnastiksalen. Tränade ju som mest 6 dagar i veckan. Juniorlandslag, stadslag, sm och grejer.

Men det var länge sen. Riktigt länge sen. Idag kommer jag vara glad om jag lyckas få in en smash. För alla andra gånger jag spelat med lång paus innan så är det just smasharna som inte funkat. Slaget i sig sitter. Men inte tajmingen. Den är helt kapput.

Fast har jag tur så är resten av spelet som att cykla. Och det brukar räcka när man spelar med amatörer.
Andra bloggar om: åska, beach, volleyboll, träning, serv-ess

~ O ~ har visst blivit aningens füller ikväll. Hans vänner gick hem någorlunda tidigt och nu sitter han här själv med en öl och mest bara känner en blandning av ensamhet, social-het (?) och glädje…

Försökt få ringa sK’s nummer men hon ville inte ikväll. Så antar att jag får hitta på nåt helt annat. Nån som kan hjälpa en vän i nöd?

Just nu är jag gruvligt trött på hela Gbg.

Snackade smått med J och då kände jag igen hela grejen. Jag längtar bort från gbg. Men egentligen längtar jag bort från folket. Eller snarare. Jag längtar efter nåt nytt sällskap. Nåt speciellt. Roligt. Spännande.

Göteborg manifesteras av mina vänner. Och dom är jag smått trött på.

Jag menar min upplevelse av Gbg är väldigt mycket befolkningen. Och den del av befolkningen jag träffar oftast är mina vänner.

Utan att vara stygg så var det mycket roligare när folk brände ut sig eller var otrogna en massa. För sisådär 5-10 år sen. Idag så är det roligaste som händer att folk flyttar till villa eller skaffar en unge till.

Jag är för gammal för det här. Eller för ung.
Gör om gör rätt.