Du lockar med dina ord
likt syreners sång
så lämnar dina ord mig inte i fred
förhäxar, överumplar och sveper
iväg

får mig att vända mitt skepp
styra dit jag inte borde
jag vet ju så väl
att jag inte borde

men likt syreners sång
sjunger du, kommer jag
ropar du, så svarar jag

mot min vilja.
trots att jag tränat så länge
på att säga nej.
så kommer jag, när du sjunger.
efter mig

Andra bloggar om: Oemotståndlig, dumhet

jag knarkar din uppmärksamhet,
och när jag lärt känna den
då lämnar jag

jag knarkar dina känslor,
och när jag sett dem alla
då går jag

jag knarkar dina komplimanger
för att jag kan
jag knarkar ditt förtroende
för att du ger

jag knarkar din kärlek
för jag kan, kan
inget annat.

du ärver mina tårar.
omfamnar dem med glädje. kallar
dem begagnade och retro.

du ger mig värme,
innifrån och utåt.
som en värmedyna
sprids det långsamt,
strålande från magtrakten.
och om jag dröjer kvar
vid tanken
verkar det bli hett.

tack, jag kan inte vänta på att
du ska släcka min törst.
snart.

att vilja bli bortsvept. överraskad. överrumplad.
att inte ha en chans
mot dig
är det för mycket begärt?

att få mothugg. att få jobba för sin sak. att få tänka.
och ändå inte alltid vinna
mot dig
är det för mycket begärt?

att ha höga krav. att hoppas på perfektion
men ändå alltid vilja försöka
med dig
hur idiotiskt är det?

tomhet
tystnad
lurar som hjälper
skriken i mina öron överröstar och dränker
omvärlden som försöker tränga sig in

jag föredrar tystnaden
istället för era ord
så era rop inte avbryter
mina tankar

tomhet, tystnad fast musik i mina öron
som en matta.

jag vet, ibland är jag som ett monster.
jag slukar dig. äter varje ord.
beter mig så centrerat. snurrar runt
mig själv.

slår knut på mig själv. allt för dig,
för att du ska se mig, titta på mig.
se mig. här är jag. jag äter dig.
jag tar all plats och mer än så,
vill inte ge dig till nån annan

monstret kommer fram
tjuven. skurken.
hellre att du hatar mig,
och ser mig.

än att du inte ser mig alls.

förmodligen är jag skyldig. skyldig till allt.
allt som gick fel.
jag var ditt monster.
så snälla se mig, så jag slipper
skrika, bråka, ilskna,
tappa all kontroll
återigen. för att bli sedd.

förmodligen är jag skyldig. skyldig till allt. jag gjort mig själv.
fast det var allt jag kunde.

droppar inte fyller inte bägaren längre.
den står där. bägaren. Precis som förr.
Men nu tömms den direkt.
dropparna fyller aldrig.
utan jag lyckas hälla av.

direkt.
precis som jag borde.

jag sätter en gräns. säger stop. säger till och ifrån.
istället för att flänga hit och dit.
istället för att svämma över.

det är ju faktiskt ganska enkelt. säga nej.
säga till och säga ifrån.

längtan efter att ha min hand i ditt ryggslut,
låret upp över dina ben
och möta ditt leende

att höra ditt skratt
och kanske till och med vara källan till det

inga spöken härjar då,
din blick jagar bort dem

monstren under sängen är ju inte så smarta
skräms av dina tänder
dom kanske inte vet att du ler