kom över, hälsa på
du är så välkommen
du får egen nyckel.
jag kan vara tyst.
bara jag får titta på.

kom över, kom över mig
lämna mig

men snälla kom över till mig
stanna i natt.
jag ska vara tyst.
jag ska bara titta på
titta på dig

se din bröstkorg och
täcket rör sig upp och ner
i takt med din andning

se ditt fridfulla ansikte
när du sover
dina kurvor, dina former
när du vänder dig bort
och slutligen
din rygg när du går
igen

- Jag ska börja träna igen!
- Jaså. Vart då?
- Provträna en månad på Andas. Ligger ju hemmavid.
- Wandas. Åh fan. Provträning?!
- Säkert…

ibland är bara tystnaden
ett tecken på att man tänker
ibland är det för att man
inte vågar prata

ibland pratar man
för att man inte tänker
ibland är det för att man inte
vågar tänka

solens strålar ekar över gården som barnets skratt
barnet som inte kom, som inte gick. barnet som försvann

rösten faller bort tillsammans med tårar. ner över kinden.
orsaken verkar sann. sanningen värker. orsakar så mycket.
jag inte kan nämna. så ond. orsak var ondska.

smärta som kommer, griper tag i magen. vrider den ut och in
en jordbävning som förstör husen.

långsamt förstår jag att vinden inte bär mina ord
mina önskningar kommer aldrig komma fram
7 mil bort. alldeles för långt. för många murar ivägen.

förbjudna rum, rymmer monster som aldrig borde släppas ut
dörrar låsta, nyckeln bortkastad som barndomens enda försvar.
så inga känslor rymmer, inget bubblar ut.

Och när du vandrar, ser tegelväggen, på vänster sida. Där.
Sen muren vid höger hand.
Dörrarna du bara bör passera. portarna du inte vill öppna.
En enkelriktad återvändsgränd.
smalnar av. längre in.

snälla fortsätt, cellskräcken till trots
snälla bind mig likt ljuset på din arm
låt mig växa och plåstra sen om min själ
det är värt det.
snälla säg att det är värt det.

Rekommenderar inte att sova en halv natt i en 1.2 meter lång 2-sitssoffa. Inte ens under berusade omständigheter.

Ungefär så länge har jag tagit det lugnt i helgen. 3 minuter.

Resten av tiden har varit massa action. En hit och en dit.
Rapport kommer när jag får tid. Dessvärre är det lite ont om det nu.

Var på Kafé Japan igår tillsammans med lite vänner. Efter vi ätit satt vi tjötade över ett par öl. Mycket trevligt.

Lite sugen trots god sushi beställde jag in kalla bönor i flingsalt. Underbart gott.

Det dröjer lite men helt plötsligt kommer dom med både bönor och en hel bricka med massa olika sorters inlagda saker. Gurka i ingerfära och chili. Kål. Lök. Massa godsaker. Det hela serverades med kommentaren:

- Det blev visst en felbeställning så ni får lite extra.

Inte första gången det händer heller. Händer titt som tätt till och med. Bäst var gången jag fick 2 portioner grillad lax.

- Mycket trivsamt.

Farsan ringde just. Skulle egentligen hem till dem ikväll. Men han hade annat förslag. Så nu blir det middag hos Pelle istället.

För er som vet så vet ni att jag kommer bli mätt glad och belåten. För er andra: hos Pelle.

Idag är mitt jobb att markera ord och meningar i ett 200-sidors långt dokument. Underbart med totalt okreativ stress som lite omväxling. Speciellt efter att ha haft totalt fiasko till lunch.

Och som topping så känner jag mig härligt sunk-snygg idag. Sexig till och med. I alla fall om man kisar och tittar på mig lite sådär i ögonvrån.

Vem vet, kanske gör en modebloggs-grej ikväll och kör dagens klädsel.

“Ni kan väl förbereda er på att ni eventuellt inte får någon helg.”

Jefla jobb!

3 saker som ska vara klara NU på jobbet.

Hatar att jonglera. Brukar alltid tappa alla bollar när jag väl försöker. 2 bollar går bra. Klarar det med en hand till och med. 3 bollar går ett tag. Men sen, sen tappar jag det.

Men bara o börja med det snabbaste så kan man bli klar med nåt i alla fall.

Saknar glöden just nu. Så jag håller käft.

Men jag mår okej. Återkommer när orden flyter. Blir säkert senare nån gång.
Ikväll. Imorgon. Snart.

Kram

Läste just dina ord, en värme spred sig i magen.

Du gör mig varm. Tack.

För att du gör det.
För att du gör mig det.

Tack och fan ta milen.

Är det okej att äta kebabpizza i sängen medans man tittar på My name is Earl och mest bara längtar efter morgondagen?

1996, kommer hem en lördagmorgon. Lyssnar av telefonsvararen:

- Hej, det är mormor. Du kan väl ringa mig.

Telefonsamtal litet senare.

- Ja, det är mormor.
- Hej det är O.
- Hej!
- Du hade ringt mig?
- Ja, jag skulle bara fråga en sak. Men det löste sig.
- Okej. Vad var det då?
- Äsch. Inget speciellt.
- Säkert mormor?
- Jag skulle bara be om det där receptet på drinken du bjöd mig och mamma på.
- Vilket då?
- Jo du vet i somras. Det med kaffe och så.
- Jaha.. Du menar hotshots. Det är enkelt, man tar bara 1 del galiano, 1 del kaffe och 1 del vispad grädde.
- Ojdå. Vi bara hälde det i kaffet. Men det var så gott ändå.. Flaskan tog visst slut… Och vi blev riktigt på pickalurven.
- Det är bra mormor. Hur mår du nu då?
- Jag är nog lite bakfull. Men säg inget till din mamma…

Min mormor må vara 3-4 år efter med drinkarna. Men hon dricker dem!

Samtal mellan O och hans mormor.

- Har du nån flickvän nu O ?
- Nej, mormor.
- Men hon den där flickan som var hemma hos dig den gången.
- Ahh. Du menar L, hon är bara en kompis.
- Hon är inte en sängkompis då?
- Nej mormor. Bara en kompis. Jag har många tjejkompisar.
- Men ingen sängkompis?
- Nej. Bara kompisar.
- Du säger väl till om du träffar nån?
- Självklart!

Min mormor är tuff.

Rapport
själslig kontakt mellan människor som innebär att önskningar o. känslor o. d. hos en l. flera individer lätt vinna resonans hos l. lätt förmedlas till en l. flera andra; (gemenskap som medger) andlig kommunikation; stundom äv.: nära beröring (med tankeutbyte o. intim kännedom om varandra o. d.); stundom liktydigt med: samklang; äv. bildl. (Stå l. sätta sig, äv. komma i, äv. ha l. bibehålla) rapport med (äv. till) ngn.

Lärde mig detta ordet för ett tag sen. Eller snarare denna betydelsen av ordet rapport. Det är en fruktansvärt häftig situation när det uppstår. Man kommer i fantastisk kontakt med en annan person. Känns som man förstår allt personen säger in i minsta detalj och man känner sig lika förstådd.

Det är som orden försvinner. Man utbyter känslor, minnen. Man är inne i varandra. Helt utan gränser.

Det är inte ofta som jag hamnat där. Inte totalt. Nånstans finns det ju en dröm om att man kan vara där med den partner man träffar. Men på samma gång.. Fy faen för att ha det totalt gränslöst.. Det är nog för mycket helt enkelt.

Men gärna ibland…
=)

Idag får det bli 2 eftersom jag glömde allt igår. Så here goes, en annorlunda portishead. Men ack så trevlig ändå.

Portishead - Airbus Reconstruction (Nobody loves me)

Konstant förändring, förvirring. Står aldrig still!
Överraska mig, överumpla mig och ge mig ingen chans.

Har sagt det förr och säger det igen:

Generellt sätt så är jag ganska så nöjd, men faen ibland önskar jag att jag kunde ta folk med storm och inte vara en ljummen behaglig bris.

Men å andra sidan så kanske jag blåser hårdare än jag är medveten om. Men nej. Jag är inte den typen.

Intensiv…?
Ja, kanske.
Stormande..?
Jo. som i ostadig iaf. Men inte den som tar med storm. Det är inte O.