ikväll ska jag på konsert. ganska så trevligt. att jag dessutom skall stå jämte scenen med en kamera istället för framför gör det hela en massa roligare.
Hoppas bara att bilderna blir bra.
Kan knappt vänta!
Nu bytte jag till lite old-school-hiphop. NWA och Public Enemy i spellistan. Funkar lika bra. Som agression-musiken alltså.
Det är bra. Dom kunde helt klart en hel del på den tiden. Svänga och så.
Idag känner jag mig lite sådär melankolisk. Eller nej. Inte lite. Känner mig väldigt melankolisk. Lite seg i huvudet. Lite sorgsen och väldigt lätt-stött. Ingen bra dag helt enkelt.
Kanske beror det på sömnproblem eller på andra saker. I vilket fall så känns det inge vidare. Och alldeles nyss så upptäckte jag att jag under hela dagen lyssnat på musik som snarare förstärker de känslorna än hjälper dem förtvina.
tindersticks, tiger lou, kristofer åström, smiths, the cure och khoma är ju inte några munterjökar några av dem.
Så nu har jag bytt till lite hårdare och betydligt mer agressivare musik. Får se vad det kan bli sen. Om detta inte funkar alltså. Blandat slayer, in flames, slipknot. Agression som sagt. Funkar det inte så går jag vidare.. Då får det bli mer politisk punk eller nåt sånt. Kanske kan funka… För nån glad musik har jag ju inte.
Nu sjunger vi Eilert. Och jag ska hem och dricka kaffe.
Vissa låtar tröttnar man på efter redan 10 sekunder. Andra vill man höra igen direkt igen trots att den är 10 minuter lång.
Kristofer Åströms “You don’t know how good you are” från skivan “Northern Blues” är en sån låt. 10:54 lång. Helt underbar. Så enkel, så bra. 20 textrader.
Ett annat liknande mästervärk är David Sandströms “När Hjärtat Svider” från konceptskivan “Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag”*. Den liknar på samma sätt eftersom båda är långa, väldigt lite text och mycket instrumentalt. Mycket dynamik trots relativt enkel instrumentering och uppbyggnad.
Men vad låtarna framförallt har gemensamt är att dom har så mycket känsla att dom gång på gång ger mig rysningar längs med armar och upp i nacken. Fantastiska helt enkelt..
Andra artister som kanske inte alltid gjort så långa låtar men som ändå ofta lyckas med att få in hur mycket känsla som helst i nåt till synes väldigt enkelt är Thåström och the Cure.
*för övrigt en hel skiva som passar in under denna text, som man dessutom kan ladda ner gratis här.
Andra bloggar om: Kristofer Åström, David Sandström, musik
2 timmar i telefon med sK efter krogen. Inte säker på vad jag sagt eller inte sagt. Men jag vill minnas att vi skrattade en hel del. Det är nog bra.
“and if you want me all you have to do is just to ring my bell”
Det finns ett fåtal låtar jag tappat bort allt eftersom i livet. Som jag sagt adjö till i samband med att jag också sagt adjö till en person eller ett tillfälle.
Jag förknippar låtar så starkt med en viss situation eller relation att var gång jag lyssnar på dem efteråt blir så starkt påmind om historien att jag inte kan fortsätta lyssna opåverkad. Och i vissa fall inte ens fortsätta lyssna.
Tindersticks, Hederos & Hellberg, Ani Difranco, Imperiet, The Knife, The cure, Timbukto, Nick Cave, Antony and the Johnsons, Radiohead, Moneybrother, Lou Reed, och listan bara fortsätter.
Visst är det på många sätt underbart, men på samma gång hemskt eftersom jag inte längre kan njuta av den musik jag älskade då.
Kanske är musiken på samma sätt som med människor. Vissa finns nära hela livet, andra kommer och går. Vissa lämnar stora avtryck, andra märks knappt.
Nu, nu vill jag hitta en ny musik. En ny artist. Ett bibliotek. Livslång relation som man inte tröttnar på.
Vi har en mix av gamla 80 och 90-talslåtar som vi lyssnar på här på jobbet till och från. Vissa bättre andra sämre. Nu senast har det bland annat varit:
- Ice ice baby, vanilla ice
- Buffalo stance, nenah cherry
- November rain, guns n roses
- Bed of nails, Alice cooper
- Hon har ett sätt, Jakob Hellman
Vissa bra, vissa inte jättebra och vissa riktigt dåliga. Men lite minnen får man allt ändå….
Såg på Metallica-dokumentären Some kind of monster häromkvällen. Helt otroligt hur bra den faktiskt var. Eller är. Så intressant att dom släppt in oss. Visat upp sig så nakna. Så vi fått se dem avklädda. Hur deras gruppdynamik fungerar. Eller inte fungerar. 2 stora egons strid och hur andra personer bara glider med. Hur familjen splittras på grund av alkoholism, egon, rädsla för förluster.
Är man intresserad av musik i allmänhet eller hård rock i synnerhet kan detta vara en intressant dokumentär. Men är man intresserad av psykologi och hur grupper eller familjer fungerar så ÄR det en väldigt bra dokumentär.
All heder åt att dom vågade släppa den.
Det var sisådär 2 år sen nu. Hennes morfar gick bort. Morfadern som var speciell. Hon ville ge honom sitt adjö. Sitt speciella. Han hade alltid älskar Taube. Hon hade alltid älskat honom. En Taube på begravningen skulle det bli.
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
-Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.
Ropa skepparn
-Allright boys, lös av!
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Hennes mamma var en komplex person. Mammans relation till sin pappa var väldigt förhärligad. Morfadern var upphöjd till skyarna i mammans ögon. Mer fantastisk person har inte funnits i världshistorien. Dottern berättade för sina föräldrar vad hon ville ge sin morfar. För att säga adjö..
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
-Nå vad säger du Karl?
-Går hon klar?
-Nej, kapten!
-Vi får blossa för här är det slut.
-Vi har Hållö om sytrbord och brott strax i lä.
-Ut med ankarna båtarna ut.
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klart
-Jag tror nog, sa Karl Stranne. Att far min gått ut.
-Emot oss, jag litar på far!
Modern protesterade. Förklarade att det inte alls kunde gå för sig. Det var ju inte nåt man sjunger i kyrkan. Och dessutom så hade ju inte morfar alls tyckt om sån Taube.
-Båt i lä!
-Båt i lä!
-Det är far, det är vi!
-Det är far min från Smögen. Hallå!
-Båt i lä! sjöng han ut
-Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då.
Dottern gick hem. Grät. Tårarna för att inte få säga sitt adjö till sin morfar smärtade ikapp med smärtan av att ha en så svartsjuk mamma. En mamma som inte kunde låta nån annan sörja. Inte låta nån annan kunna ge ett vackert farväl. Mamman var tvungen att stå som avsändare bakom varje ord. Allt skulle komma från hennes hjärta..
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
-Hur var namnet på skutan?
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
-Briggen Blue bird.
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
-Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
-Gud i himlen var är då min son?
-Var är pojken kapten för vår frälsares skull?
Det blev dödstyst
Allt man nånsin hört mamman säga var vackra ord om sin far. Men dottern visste. Visste att han inte varit en perfekt pappa. Och inte en perfekt morfar. Men hon älskade honom ändå. Till skillnad från mamman. Som bara älskade en bild, en dröm. Om ens det…
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
-Spara modern kapten, denna kväll.
-Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.
-Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll.
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
-Karl stod surrad och glömdes ombord.
Nånstans smärtar det mig och jag undrar vad som händer när den dagen kommer som dottern skall begrava sin mor. Vad spelas då?
Hittade för inte så länge sen ett nytt trevligt litet band. Khoma.
Från Umeå är dom visst. Och dessutom har dom en kul inställning till det där med att spela musik. Dom är en kärna på 3 personer. Och sen bjuder dom in kompisar lite hur som beroende på vad dom ska göra. Bra koncept.
Stundtals låter dom väldans mycket som Radiohead för att i nästa stund låta mer Fireside. Intressant är det i alla fall. Ska bli trevligt att lusläsa konvolutet och alla texter nån gång snart.
Man kan ladda ner nån låt från hemsidan om jag inte minns helt fel.
It’s another heroes’ sunset
I’m riding on the Great North Road
Coiled and tensed in wonder
As the land turns burning gold
Out in the sun, out in the wind
I’m nearly ready now to come back again
We are silent in this worship
Beneath the breathing of the summer trees
They sparkle in a dance of silver
As the light falls through the leaves
Out in the sun, out in the wind
I’m nearly ready now to come back again
Känns som mitt liv lite levts vid sidan av den senaste tiden. Först blev jag sjuk. Inne en sväng på sjukhuset. Och sen paniken, att jag var tvungen att rensa upp. Ta tag i saker.
En hel del har jag lyckades jag räta upp. En hel del var jag för feg för att verkligen göra nåt bra åt. För feg för det rätta. Som vanligt när det gäller mig hade jag målat in mig i ett hörn.
Men sen, vännen B’s flytt, påsk, valborg, nma-konsert, releasepartyn, inflyttningsfester, 30-årsfester och alldeles för många pub-besök. Vart står jag idag?
Lätt bakfull fast ändå. Ganska redo för en nystart. En ny start. Igen.
Kan du höra trummorna mangla, kan du känna närheten. Vill du dansa. Vill du bada. Vill du röra dig vid mig, i takt till pukornas sång. I vattnet. På golvet. Själva mitt bland alla andra. Vill du. Jag vill, komma intill.
Men inte idag. Har annat för mig. Men kanske snart…
Om du kommer som du är
vill jag va ditt måste och begär.
Om du kommer som du är.
lär mig andas i din tankevärld.
Var en nyhet bland det gamla,
när man tröttnat på allt de andra
Lägg dig här igen.
Tänd en eld, smält min is
jag vet att allting har sitt pris
Och allt jag har är kropp och själ
jag känner ingen här väl.
Så ta din smärtstillande nyckel
säg att allting blev för mycket.
Lägg dig här igen.
Om de e du e jag din,
jag vill va naken i din vind
om de e du e jag din,
kom och vila vid mitt skinn
Tvåla in mig i extaser,
skjut mig med din kärlekslaser.
Lägg dig här igen.
Låg dag idag. Igår också.
Bjuder upp sorgsenheten till dans och kramar den hårt. Njuter av smärtan när den omfamnar mig och för en långsam dans till tindersticks…¨
I’ve got memories
I keep them away from me
They won’t behave
Won’t be what I want them to be
I’ve seen it all and it’s all done
I’ve been with everyone and no one
So many squandered moments
So much wasted time
So busy chasing dreams
I left myself behind
I’ve seen it all and it’s all done
I’ve been with everyone and no one
So this dying slowly
It seemed better than shooting myself
This dying slowly
It seemed better than shooting myself
Idag är jag en del glad.
Två delar rolig.
En del nostalgisk.
Tre delar euforisk.
Halv del trött.
Fem delar galen.
Idag hade varit en dag för giftemål i Las Vegas. Med elvis eller tomten som präst. Jag vet inte varför. Men det är bara en sån där dag.
Tur ni inte är lika galna som jag. Då hade vi ju åkt..
I can tell you taste like the sky cause you look like rain
Här kommer ett monster till svänggung som ligger fint i tiden. Att det dessutom sjungs av en av de grupper som format mina tonår allra mest gör ju inte saken sämre.
Nyårshambo
Och natten den är vild, och dagen den är svår
och ingenting finns däremellan
rädsla för imorgon, skam ifrån igår
och Satan skyfflar kol i källarn
det stora är fördärvat, allting fint är litet
snart finns inte ens det lilla kvar
ansiktet är grått och samvetet är slitet
varje dag är som den sista dan vi har
Det verkar som det blivit nyår igen
ett nytt år har gått till ända igen
och det som skett kan aldrig hända igen
nu skall den nya tiden börja
det verkar som det blivit nyår igen
en stor del av vårt liv har gått, ett tu tre
och vi skall också tyna bort, ett tu tre
då finns det ingen tid att sörja
Jag vill till himmelen, men jag vill inte dö
blir kvar i helvetet istället
jag ger mig ut och letar upp en vacker mö
och väntar på den stora smällen
ty ingenting kan gro på jorden, som den snurrar
vi förstår det, både hon och jag
raketer lyser upp i skyn och alla hurrar
nu begynner vår domedag
Det verkar som det blivit nyår igen
ett nytt år har gått till ända igen
och det som skett kan aldrig hända igen
nu skall den nya tiden börja
det verkar som det blivit nyår igen
en stor del av vårt liv har gått, ett tu tre
och vi skall också tyna bort, ett tu tre
då finns det ingen tid att sörja
Big fish