jag tänkte på dig igår. igen. när jag inte kunde sova. då var jag hos dig. hur skönt vi sov. om det var passformen eller annat. hur vi kunde slå knut på varandra men ändå sova som två stockar.

och sen kommer de andra tankarna. om kött. om lust. då är sömnlösheten ett faktum.

så mins jag ditt leende, dina händer.
dina tankar. dina ord.

dina inviter. av mig. till mig. av dig.
vill ha

Andra bloggar om: sömnlös och drömmar

du är fin.
du är bra.
jag var din.

ibland när jag ser dina ord. hör din röst. läser dig. då när du säger nåt. rakt ut. till nån. då undrar jag. precis som förr. då undrar jag. kan det vara till mig? kan det vara om mig?

jag har så svårt att skiljas från min historia. från mina historier. lämna dem för gott. det är rätt ofta att jag fortfarande läser mail och sms från avslutade saker. googlar på några eller ser på foton eller mms från andra.

och faktum är att jag kan sakna en del, en del väldigt mycket mer än andra.

och dessvärre finns det nog vissa jag aldrig kan få tillbaka. inte på nåt sätt. trots att jag kan vilja. ibland. ofta.
ha tillbaka dig.

Andra bloggar om: historia, ex, kärlek

Det finns så mycket jag vill. Så mycket jag vill uppnå. Så många behov som jag vill ha tillfredställda. Men ändå. Just nu ikväll så hade jag verkligen inte tackat nej till lite hångel.

Få ligga på soffan hemma, nån jämte mig som jag tycker om, som tycker om mig.

Och att man knappt tittar på tv’n utan oftast bara tittar sådär på varandra. Lite i smyg. Ler när man blir påkommen. Och att man ger varandra lite pussar. Lite kyssar och väldigt väldigt mycket mys.

Precis det längtar jag efter. Just nu.

Och det finns en stor chans att jag får det.
Hångla.
Andra bloggar om: Kramas, hångla, närhet, kärlek, spänning, flirt

Appro på halva blogg-sfärens önskan om kärlek.

Andra bloggar om: Ligga sked, hot, serier

Du lockar med dina ord
likt syreners sång
så lämnar dina ord mig inte i fred
förhäxar, överumplar och sveper
iväg

får mig att vända mitt skepp
styra dit jag inte borde
jag vet ju så väl
att jag inte borde

men likt syreners sång
sjunger du, kommer jag
ropar du, så svarar jag

mot min vilja.
trots att jag tränat så länge
på att säga nej.
så kommer jag, när du sjunger.
efter mig

Andra bloggar om: Oemotståndlig, dumhet

vem tänker du på när jag inte hoppar runt i ditt synfält. Stör ut alla andra intryck. Som en tossa. Hoppetossa. Försöker jag vara allt. Runt dig.

så vem tänker du på nu när jag inte hoppar?

tänker du på mig när jag inte finns. när du inte läser. hör. lyssnar….?

Jag hamnade i en rätt instressant diskussion för ett par dagar sen. Är vissa människor kapabla att älska (eller känna) mer än andra?

Intressant fråga tänkte jag o började tänka lite på det hela… Hur mäter man kärlek? Är det hur mycket man låter kärleken uppta av ens övriga tankar och känslor? Är det hur mycket man är kapabel att känna?

Vem känner mest, den som låter kärleken ta upp nästan hela ens person och går in i det totalt eller den person som har kvar fötterna på jorden och lyckas fungera bra på jobbet etc. Om båda känner så mycket just dom är kapabla till. Känner dom lika mycket då? Eller är det så att personen som går helt upp i det alltid kommer känna mer?

Kan man ens veta hur en annan person känner. Hur en annan människa älskar. Hur andra uppfattar rött. Vi kan väl bara anta att rött uppfattas på samma sett hos alla. Eller?

Vad vi dock vet är att alla människor lärt sig att rött är rött genom att sett nåt rött och sen fått lära sig den färgen. Och samma med blått. Men det är ju ändå nåt externt. Nåt man kan ta på. Nåt man kan se.

- Gräset är grönt.
- Ja.
- Mamma är ledsen.
- Är hon? Jag trodde hon var arg…

Vi lär oss vad kärlek skall vara. Från vår närhet. Vi lär oss om våra känslor genom att vi ser andras känsloyttranden. Vissa lär sig att inte visa saker. Som kärlek eller ilska. Eller sorg. Så ledsamheten blir till ilska. Eller kärleken till inget alls.

Så hur kan man mäta nåt sånt okonkret. Kan man det? Finns det nån måttstock. Nån absolutitet. Nåt att utgå från?

Är vi såpass lika trots alla våra skillnader. Eller så olika trots likheterna. Är rött rött, är kärlek kärlek? Behöver vi ens veta?

Borde vi inte bara nöja oss med att konstatera att vi alla har en perceptionsförmåga även om den är lika variabel och operfekt som alla sinnen.

Andra bloggar om: Kärlek, känslor, upplevelser, perception

Ex-k har jag skrivit om en del. Speciellt i de tidigaste delarna av min blogg. Hon tog kontakt med mig idag. Över msn. Spännande känsla. Första gången vi pratade sen november nån gång. eller jo, jag fick ett grattis-sms på min födelsedag o hon ett på sin.

Under semestern har jag ett antal gånger sprungit in i några av hennes vänner. Det har alltid kännts lugnt. Den ena som står ex-K väldigt nära har det varit aningens stelt med. Men ändå. Inte kännt några hard feelings eller nåt annat sånt. Så jag har varit rätt nöjd. Kännts skönt.

Nu idag som sagt så hörde hon av sig igen ex-K. Pratade lite om det ena o det andra. Lite jobb o så. Sen berättade hon att hon flyttat till en ny lägenhet inte alls så långt från mig så vi kommer säkert springa på varandra. Och sen berättade hon att hon väntar barn. Ska föda i november. Återigen så kändes det inte speciellt konstigt. Nånstans så kände jag mig mest bara nöjd. Nöjd över att inte vara fadern. Nöjd över att vi inte skaffade barn. Nöjd över att kommit loss från henne. Nöjd med att jag blivit den jag blivit. Det känns skönt.

Och jo. Hon var nöjd oxå. Där hon var.

Så grattulationerna jag gav henne var i hemlighet lika mycket till mig själv. Och jag sa dem med ett leende. Ett äkta leende.

Andra bloggar om: Kärlek, ex, barn, graviditet, historia

jag knarkar din uppmärksamhet,
och när jag lärt känna den
då lämnar jag

jag knarkar dina känslor,
och när jag sett dem alla
då går jag

jag knarkar dina komplimanger
för att jag kan
jag knarkar ditt förtroende
för att du ger

jag knarkar din kärlek
för jag kan, kan
inget annat.

Vissa dagar saknar jag det jag haft. Och inte haft. Men mest det jag haft och lämnat bakom mig.

Som ett par dagar sen, när jag läste ett mail om en klubb, om en fest. Då kom o tänka på Kramen jag fick på min födelsedag och Kramarna där efter. Tänkte på att jag ville ta med henne på Klubben. Och nu känns det lite synd. Att jag aldrig tog chansen. Eftersom hon nog skulle gillat det. Eftersom jag skulle gillat det. Eftersom jag inte tror hon varit där.

Kanske kommer det fler chanser, kanske inte. Den som lever får se.

men men…

Så, nu är jag tillbaka. Mycket har hänt. Sen sist. Jag ska försöka skriva lite om det men framförallt sikta framåt.. I korthet har följande hänt under min bortavaro:

Jag har dejtat en bloggerska.
Jag har avklarat 4 veckors semester.
Jag har seglat, badat, supit och varit som folk mest.
Jag har jobbat lite.
Jag har umgåtts med massa vänner jag tidigare försakat.
Jag har umgåtts med min familj.
Jag har träffat en del nya vänner.
Jag har suttit barnvakt.
Jag har åkt wakeboard (aje! träningsvärk)
Jag har spelat flipper.
Jag har målat om.
Jag har haft ångest.
Jag har kört för fort.
Jag har träffat en annan flicka som numera kan kallas min Flickvän.
Jag har haft det riktigt bra större delen av tiden…

Så, vad har jag missat?

du ärver mina tårar.
omfamnar dem med glädje. kallar
dem begagnade och retro.

du ger mig värme,
innifrån och utåt.
som en värmedyna
sprids det långsamt,
strålande från magtrakten.
och om jag dröjer kvar
vid tanken
verkar det bli hett.

tack, jag kan inte vänta på att
du ska släcka min törst.
snart.

2 timmar i telefon med sK efter krogen. Inte säker på vad jag sagt eller inte sagt. Men jag vill minnas att vi skrattade en hel del. Det är nog bra.

“and if you want me all you have to do is just to ring my bell” 

Jag ligger i sängen, sover.. Det är en sval sommarmorgon. Tidigt. Väcks av hur det sätts ett par nycklar i låset. Eller vaknar inte på riktigt. Bara sådär att jag nånstans sakta förnimmer att det händer saker i rummet..

Det är svalt i rummet, fast jag är sådär härligt lagom tempererad.

Du kliver in, med en sommarklänning, och när jag sömndrucket slår upp ögonen ser jag dig kliva ur den. Jag grymtar till lite och du viskar ett tyst hej med ett leende. Jag håller upp täcket och du kryper ner i min famn. Ger mig en puss. Svala läppar och sval hud medan du vänder dig om och jag somnar om med dig i min sked…

Snacka om besvikelse när jag vaknade. Vaknade ur min dröm…

…om henne, igen.

1. Vad säger du?
2. Svarslös
3. Tystnad
4. Uppföljning…
Nu har jag fått svar. Och hon vill och konstaterade precis som jag att det bara rör sig om många mil och lite logistik. Det är ända som är kvar.

Hur som helst har jag beslutat var hon ska kallas här.. K blir det och dessutom med det lilla prefixet s. Vad s står för håller jag för mig själv. Men sK kommer hon kallas..

Inte fått nåt bra svar ännu. Men jag har fått en liten ursäkt över att jag inte hört av henne.

Problemet är nog ärligt talat mer praktiskt för oss båda än känslomässigt. Misstänker det i alla fall.

Hur som helst borde det snart bli dags för att hon får ett namn här. Hon tar ju en hel del av min tankeverksamhet, fantasier och min tid så det är väl inte mer än rätt. Ska tänka lite på det.