som en blixt från klar himmel blev jag väldigt väldigt uttråkad.
hjälp?
inte en gissning har jag fått in på min musik-tävling. var den så svår, är det ingen som bryr sig eller missade ni helt enkelt att det var en tävling?
Så, gissa nu då. Här!
tack vare min totala avsaknad av aktivitet har samtliga mail i mitt gamla hotmail-konto gått upp i rök.
kul.
eller nej.
kul att börja om på nytt. på sitt sätt. men ändå. trist att mista många av er. ni gamla kontakter.
så om ni vill. skriv igen. om ni vill kunna hålla kontakten. eller bara för att göra mig glad. adressen är o snabel-a atervand.se
kram
Jobbet tar stor tid för mig idag. Dessutom har annat kommit i vägen för mitt skrivande.
Jag spelade beachvolley denna veckan också. Och istället för att upptäcka massa nya muskler har jag denna gången upptäckt massa leder. Som värker och knakar. Om och om igen. Knän, axlar, armbågar och handleder. Och gör lite ont. Om jag rör för mycket. Som när jag skriver på datorn.
Vidare lyckades jag också vricka ena stortån. Den är blå och ser ut som om den var 57 år äldre än kroppen den sitter på. Har numera döpt den till lilla gubben. Den är småfet oxå. Licksom utfylld. Dom där skrynklorna man har på knogen (av tån) finns inte längre.
Nu är jag färdig med gnället. Vidare så är det jazz-festival ikväll och kräftskiva imorgon.
Så vi hörs när vi hörs..
Andra bloggar om: Tår, Vrickade, Beachvolley, helgen
Idag känner jag mig lite sådär melankolisk. Eller nej. Inte lite. Känner mig väldigt melankolisk. Lite seg i huvudet. Lite sorgsen och väldigt lätt-stött. Ingen bra dag helt enkelt.
Kanske beror det på sömnproblem eller på andra saker. I vilket fall så känns det inge vidare. Och alldeles nyss så upptäckte jag att jag under hela dagen lyssnat på musik som snarare förstärker de känslorna än hjälper dem förtvina.
tindersticks, tiger lou, kristofer åström, smiths, the cure och khoma är ju inte några munterjökar några av dem.
Så nu har jag bytt till lite hårdare och betydligt mer agressivare musik. Får se vad det kan bli sen. Om detta inte funkar alltså. Blandat slayer, in flames, slipknot. Agression som sagt. Funkar det inte så går jag vidare.. Då får det bli mer politisk punk eller nåt sånt. Kanske kan funka… För nån glad musik har jag ju inte.
Träningsvärken från söndagens wakeboardåkning hade just lämnat mig när jag igår blev medbjuden på beachvolleyboll. Självklart tackade jag ja och klockan strax efter sex knatade jag in i slottskogen o mötte upp vännen B med arbetskamrater.
Var i en gång i tiden riktigt duktig volleybollspelare så jag var ju tvungen att i alla fall försöka spela okej. Satsade stenhårt och slängde mig en hit, en dit. Sprang framåt, sprang bakåt.
Hade väldigt väldigt kul och efter en 3-setsmatch gick vi en kort promenad till en av lagkamraternas trädgård för en kall öl. Gott, roligt och allmänt bra kväll.
Och idag. Förutom det faktum att jag inte kunde somna förrän 02 igår natt och är jättetrött så har jag hittat massa andra konstiga muskler jag inte visste fanns. Men det var det värt.
Till och med sanden i naveln, öronen och näsborrarna var värd spelandet. Och nästa vecka kanske vi ska spela igen.
Andra bloggar om: Beachvolleyboll, träning, träningsvärk, sand
I tisdags nån gång började ögat värka lite. Eller snarare nedanför ögat. Det blev bara värre och värre. I torsdags var jag tvungen att gå tidigare från jobbet och fredagen var det läkarbesök.
Hade inflammation i ena ögonlocket. Det gjorde att jag såg ut som jag blivit misshandlad och det hela skulle botas med nån form av salva. Salvan gjorde mig temporärt blind på det aktuella ögat och gjorde så inåt helvete ont.
Detta till trots spenderades min lördag utomhus med vänner på stan för att sen gå på fantastiskt roligt 30-årskalas på kvällen.
Gårdagen botade jag ögat och bakfyllan med sömn och tv-tittande. Och en liten liten tur ut i solen.
Så har man fått nån form av ögoninflammation. Eller nåt.
Värk och rött. Väldigt mycket värk och rött till och med.
Jag har en fördjävlig vecka. Jobbat ca 12 timmar per dygn hela veckan och det kommer fortsätta på samma sätt idag oxå.
Hatar leveransveckor. Alltid så djävla mycket annat som går åt helvete. Murphy, ni vet.
Så här är jag. Avstängd tel och enbart kod i skallen. Snabbmat i magen hela veckan. Lever på kaffe…
Jag kräks…
Var inne på toa här på jobbet för att snyta mig.
Såg mig själv i spegeln. Då var det nåt som hände. Kunde inte hålla tillbaka längre.
Grät. Forsade. Det bara kom.
Och jag vet inte ens varför.
Det är nåt som känns fel. Det är nåt som saknas.
Vem? Vad?
svarar jag inte ens i telefon utan är bara asocial på jobbet. trots att jag allra helst hade velat vara hemma i sängen med en famn, ett par läppar, ett leende och gott humör som sällskap.
Satt o skrev ett långt inlägg om hur det är exakt ett år sen mitt nyaste liv började. Hur jag på natten mellan lördagen den 7e maj och söndagen den 8e blev singel.
Det var då allt började. Mitt nya liv. Mitt liv.
Min kärlek. Till mig själv. Till andra. Till omvärlden.
Då kom det riktiga leendet.
Det var vad jag behövde.
Ändå så blir jag sorgsen. Som ikväll.
Allt detta skrev jag. Berättade och avslöjade en massa. Men tydligen ville inte nån att jag skulle visa mig så naken. För blogger slutade svara, allt bara försvann. Nåja. En annan gång kanske….
Så, nu har man jobbat klart. Kanske dags att dra sig hemåt nu då. Eller kanske en öl. På linnégatan. Eller nåt.
Vore ju mysigt. Man är nästan värd det efter 10 arbetstimmar.
Så, nu har jag jobbat 12 timmar idag. Mer kommer det bli. Hoppas jag kommer hem före midnatt. Och att jag slipper åka hit före 08 imorgon.
Vi hörs när jag är tillbaka.
Det har varit sjuka 24 timmar nu det senaste.
Ett nytt projekt. Kräver förbaskat mycket jobb. Snabbt. Effektivt.
Så jag fick ett dokument igår kväll. Jobbade hemifrån på det. Fram till 22.30 nånting. Eller om det var ännu senare. Hur som blev jag klar. Och innan jag hade ätit en kvällsmacka och slappnat av tillräckligt för att kunna somna var klockan närmre 01.
Skulle vara på jobbet klockan 08 i morse för möte med viktiga kunden. Till skillnad från strax efter 9 som jag brukar komma. Eftersom jag är morgontrött var jag riktigt nervös över att försova mig*. Det gjorde jag inte. Utan jag vaknade 06.00.
Åkte till jobbet och var här i god tid. Flera möten och stressigt under dagen innan jag nu den senaste timmen väntat på nästa dokument. Så, här sitter jag igen. I väntan på att få jobba klart för kvällen. Lär nog bli ett 14-timmars-pass idag igen. Sen har jag bara lite mer helvete kvar under resten av veckan.
Och om allt går bra så tänker jag gå ut och supa skallen i bitar på torsdag med gratisdrinkar och annat trevligt.
* Ni läser kille som missat flyget, kalle ankas julafton och sin egen student pga försovning. Eller nåja. Nästan i alla fall.
Idag har jag rakat mig.
Så att skäggstubben slipper klia mina påsar. Dom under ögonen. Dom är stora. Som taxöron. Hela vägen ner till hakan.
Eller nä. Nu ljög jag.
Så, nu kl 12 skall jag iväg och knäckas rätt.
Hoppas jag. Lite nervös är jag allt….
Håll tummarna för en rak rygg!
Sen skall jag berätta om mitt första ryggskott och min pappa.
~ O ~
Så igår, jag hade jobbat över. Kom hem och skulle egentligen bara käka lite snabbt innan jag skulle träffa min M. Kliver in i dörren hemma, tar av mig skorna, kränger av mig jackan och då! Det sa bara snap. Nåt låste sig. Eller snarare, nåt i ryggen låste sig.
- Faen!!!!
Visst gör det ont, och visst är det jobbigt att inte kunna sträcka på sig. Men värst var det faktiskt att jag inte fick träffa min M.
Istället var det snällt bara att plocka fram muskelavslappnande medicin och värmedyna.
Idag är det bättre, jag har inte jätteont men jag kan inte sträcka på mig alls. Jag klarar jobba så länge jag sitter med krökt rygg.
Hur som helst skall jag iväg till naprapat kl 12, så efter det går jag nog rakryggad tillbaka till jobbet.
Idag började jag dagen som alla andra.
Sovande. Sakta vaknande. Snoozande. Och snoozande igen.
Vaknade aldrig riktigt. Snoozade igen och igen.
Men med en skillnad mot en vanlig dag, denna gången gick jag aldrig upp.
Snoozade. Och igen.
Vet ni om att man bara kan snooza i typ 30 minuter på min väckarklocka. Sen stänger den av alarmet. Det vet jag. Nu i alla fall.
Vaknade med ett ryck nån gång kvart i nio och konstaterade trött. “Ja, då har man försovit sig. Igen.” Snabbt tvätta sig och sen iväg till jobbet. Men jag är i alla fall utsövd. Och idag var en bra dag att sova.
Så helt illa är det inte.
