Hej,
skriver lite snabbt såhär sista dagen på året. En dag när jag har massor att göra men ack så lite tid.

Snabb status ska ni i alla fall få, vad som hänt och vart jag står nu. Jag är glad. Det är trots allt det viktigaste. Jag har en ny lägenhet. Ett par kvarter bort. Mer mig. Mindre min historia. Jag har tagit tag i en del gamla (och nya) spöken under hösten och faktiskt löst det mesta. Jag har inget internet nu. Slank förbi jobbet för att skriva detta men framförallt för att hämta lite grejer inför kvällen. Jag saknar det knappt. Internet alltså. Jag leker med vänner och inreder. Fotar och jobbar.

Varit väldigt lugn jul och en lugn höst. Knappt varit ute ens.

Så. Det om det.

Nu. Nyår. Trevlig kväll. Middag. Tolvslag. Fest.

Vi hörs nästa år…

nu är jag tillbaka. lusten har återkommit. Så får vi se hur länge den dröjer kvar denna gången.

Men ett gott nytt ska ni ha i alla fall.

Kram

Andra bloggar om: Tomhet

Solnedgångar har alltid varit nåt väldigt vackert för mig. Det är då jag oftast börjar komma ner. Då mitt lugn kommer. Innan under dagen så är det stress och ett konstant intag av intryck. Det är när solen går ner som lugnet sakta kommer krypande och tystnaden börjar.

Det är då, strax innan mörkret kommer som mina tankar kommer. Inte de mörka. Men funderingarna. Filosofierandet. Då jag vrider och vänder på saker. Tillvaron. Känslor. Det är då jag förstår. Mig själv. Andra. Tillvaron.

Och det är då jag känner hopp och kärlek. Inför framtiden och resten…

Andra bloggar om: Foto, hopp, lycka, solnedgång

Nu får arbetsveckan vara slut. Jag drar iväg o går på after work med ett gäng gamla arbetskamrater istället för att sitta här och löka.

Imorgon ska jag på kräftskiva och i övermorgon så lär jag mest bara vara trött. Men det är inte helt illa det heller.

Kram tills vi hörs igen.

Inspererad av Yrsel och deep så har jag tänkt på hur man kan förnya sportevenemangen med nya grenar.

Istället för att komma på nya sporter så har jag mer tänkt på kombinationer som kan vara roligare. Många av sporterna är förvisso vintersporter men det är ju alltid snö nånstans så det ska väl inte vara några problem.

Sen kanske man kan säga att mina sporter är våldsamma, men i ärlighetens namn får ni faktiskt tänka efter vad det är som visas mest på tv idag.

- Slägg-Curling
Man skall på isen vara klädd i den somriga brottarklädseln släggkastare oftast har. Man skall genomföra en läcker rotation för att sen få iväg släggan mot cirkeln där soparna står. Egentligen är det curling med annan klädsel, klubba och kast.

Jag misstänker dessutom att curlingslandslagen överlag är lite snyggare än släggkastarna är.

- Skidskytte med jaktstart
Åkarna startar med tre minuters intervall på en 3 mil lång sträcka genom skogen. Man får skjuta motståndaren. Kan även göras med pilbåge.

- Amerikanskfotbolls-schack
Lagledaren bestämmer vilka rutor laget ska springa på och motståndarna försöker slå ner dem.

- Lerduvs-backhoppning.
Har ni nånsin tänkt på att backhopparens bana i luften lite påminner om lerduvors?

- Stav-basket
Basket med stavhopp. Inget mer behöver sägas. Annat än ringen är väldigt högt upp.

- Boule-handboll
Max tre steg med bollen (klotet) innan man måste studsa den. Handboll med bouleklot.

- 1 km-rugby
Rugby på snö. 50 pers i varje lag. Längdskidor på. 1 km plan.

- Isdans-disko
Har ni tänkt på att disko-kastarens kast inte så lite påminner om vissa piruetter som finns i isdansens paråkning. Alltså, kast med (liten?) isdanspartner. Välklädd och leendes såklart. Reglerna hurivida landningen bör ske är jag inte riktigt klar med. Spjutetkastets toppen först, konståkningens inte ramla eller diskons bara komma så långt som möjligt är alla attraktiva alternativ.
Andra bloggar om: EM, Sport, Våld, TV, Underhållning

funderar på att bända upp hela mitt liv. göra slut med en massa. vissa saker för jag måste andra för jag vill. men vi får se….

förändringar är på gång. vilka vet jag inte. men ett gäng.

det lär hända nåt i alla fall.

Ex-k har jag skrivit om en del. Speciellt i de tidigaste delarna av min blogg. Hon tog kontakt med mig idag. Över msn. Spännande känsla. Första gången vi pratade sen november nån gång. eller jo, jag fick ett grattis-sms på min födelsedag o hon ett på sin.

Under semestern har jag ett antal gånger sprungit in i några av hennes vänner. Det har alltid kännts lugnt. Den ena som står ex-K väldigt nära har det varit aningens stelt med. Men ändå. Inte kännt några hard feelings eller nåt annat sånt. Så jag har varit rätt nöjd. Kännts skönt.

Nu idag som sagt så hörde hon av sig igen ex-K. Pratade lite om det ena o det andra. Lite jobb o så. Sen berättade hon att hon flyttat till en ny lägenhet inte alls så långt från mig så vi kommer säkert springa på varandra. Och sen berättade hon att hon väntar barn. Ska föda i november. Återigen så kändes det inte speciellt konstigt. Nånstans så kände jag mig mest bara nöjd. Nöjd över att inte vara fadern. Nöjd över att vi inte skaffade barn. Nöjd över att kommit loss från henne. Nöjd med att jag blivit den jag blivit. Det känns skönt.

Och jo. Hon var nöjd oxå. Där hon var.

Så grattulationerna jag gav henne var i hemlighet lika mycket till mig själv. Och jag sa dem med ett leende. Ett äkta leende.

Andra bloggar om: Kärlek, ex, barn, graviditet, historia

Så, nu är jag tillbaka. Mycket har hänt. Sen sist. Jag ska försöka skriva lite om det men framförallt sikta framåt.. I korthet har följande hänt under min bortavaro:

Jag har dejtat en bloggerska.
Jag har avklarat 4 veckors semester.
Jag har seglat, badat, supit och varit som folk mest.
Jag har jobbat lite.
Jag har umgåtts med massa vänner jag tidigare försakat.
Jag har umgåtts med min familj.
Jag har träffat en del nya vänner.
Jag har suttit barnvakt.
Jag har åkt wakeboard (aje! träningsvärk)
Jag har spelat flipper.
Jag har målat om.
Jag har haft ångest.
Jag har kört för fort.
Jag har träffat en annan flicka som numera kan kallas min Flickvän.
Jag har haft det riktigt bra större delen av tiden…

Så, vad har jag missat?

Bråk I
Bråk II

Så, nu har vi pratat. Jag och vännen L. Precis som jag var rädd för så kunde hon inte be om ursäkt. Hon sa hon kunde förstå min ilska. Men hon kunde inte annat än säga att det var ett missförstånd. “Jag sa ju inte si, jag sa så”.

Nåväl. Vi pratade länge. Jag tror jag förstår henne. Inte det enda bråket jag sett henne i. Jag har märkt hur hon reagerar. Hon förskönar sin egen inblandning mer ju längre tiden går.

Jag fick i alla fall det närmsta en ursäkt man kanske kan få från henne. Och det är väl allt jag kan få.

Summan är att vi är nån form av vänner igen. Det känns skönt. Men på samma gång finns där nån bitter eftersmak av det hela. Händer nåt liknande igen vet jag faktiskt inte alls hur jag reagerar.

Återigen chockerade jag vänner i helgen när jag förklarade att jag inte tillhör de människorna som har en plan. Jag tar verkligen dagen som den kommer och har sällan nån koll på vad som händer nästa vecka. Än mindre nästa månad…

Det hela uppdagades när vi började diskutera semesterplaner och jag förklarade att:
“Jo, jag vet nog när jag ska ha semester. Men ärligt talat så är det enbart för jobbet krävde det. Jag har inga planer alls. Men nåt lär nog hända.”

Det är så det mesta är för mig. Jag saknar framförhållning, en större plan och drömmar om framtiden. Jag tänker inte mig själv som pappa, som man, i hus, med det där drömyrket etc.

Jag vet att jag gärna vill bli pappa. Och jag vill nog gifta mig. Kanske kommer jag vilja bo i hus och troligen så kommer jag inte vilja vara kvar här hela tiden. Det var när detta kom fram som diskussionen blev väldigt intressant. Samtliga vid bordet förutan jag och en till hade vissa visioner om sin framtid.

Det är ju inte så att jag saknar vilja och drivkraft att ta mig framåt. Jag kan bara inte se mot vad jag kämpar. Kanske är det därför jag alltid kämpat mig från saker och inte mot nya saker. Lämna ett jobb har varit främsta skälet till att söka nytt.

Inte emot framtiden utan bort från historien.

Hudana är ni?

Hej o varmt välkommen till den nya fräscha enkelriktade återvändsgränden.

Allt innehåll och alla kommentarer har blivit flyttade hit och det är här äventyret kommer fortsätta. Så häng på..

Kram

~ O ~

Håller på o skaffa egen domän (en till!) och gå över till WordPress. Allt skulle gjorts idag men dessvärre strular WordPress-importverktyg en hel del.

Så tills vidare kommer denna bloggen vara ungefär såhär ful eller ännu fulare.

Och om ni skulle ha stött på problem med typ &-tecken eller liknande och vet hur man löser sånt med WordPress så maila gärna.

Hur som skiter jag i detta för ikväll o drar till borås eller nåt.

Behöver lite hjälp.. Så här får ni säga er åsikt riktigt snabbt. Vart vill ni helst läsa min blogg?

1. www.atervand.com
2. www.enkelriktad.com
3. www.atervand.se
4. www.enkelriktad.se

Skynda er att rösta!

Tack

Tänk att jag hade sån klar utsikt som barn. Att jag kunde se så långt. Så vidt. Men ändå….

Jag kunde inte se inåt.

Det kan jag nu.

Skapat mig ett helt nytt perspektiv. En helt ny värld öppnat sig.

Så, du nya sköna värld, kom och ta mig. Göd mig med nya intryck. Ändra min världsuppfattning. Måla om min karta. Förändra mig.

Jag är redo. För första gången.
Jag är redo.

Nu känner jag mig på G. Händer massa kul grejer på jobbet. Inte allt bra. Men roligare utmaningar än tidigare.

Vidare händer en massa annat som känns sådär olidligt. Lite som att man bara vill springa framåt. Undersöka alla små snör-ändar man har hos sig.. se var dom leder. Hur långa dom är.. Nysta upp dem. Komma vidare.

Men på samma gång så ska man ju njuta av stunden. Det man har nu. Inte stressa framåt, inte dra för hårt i snörena. Då brister dom så lätt. Men ändå.. lusten finns.

Vi gick ut lite i förskott ikväll. Men nu har jag sista timmen. Eller om 5 minuter börjar den.

Sen blir jag 5 cm längre och 1 år äldre.

Räkna ljusen om ni vågar.. Jag skäms inte för mig!

Detta är mitt 500′ade inlägg. Sen 2005-09-20, kl 15:28. Det var då jag började. Detta har blivit en del av mig. Ni har på nåt sätt blivit en del av mig. Som nån form av samvete, eller betraktare. Besökare i den del av mitt liv jag vill visa upp. Och fram till nu har jag faktiskt visat upp nästan allt.

Det bland viktigaste som hänt mig under de senaste 28 åren och 362 dagarna hände natten efter midsommar i år. Då tog jag ett beslut. Om vem jag vill vara. Om vad jag vill med mitt liv. Nånstans där vände mitt liv. Det var en vändpunkt. Jag vet inte om det gått neråt hela vägen dit. Men jag har helt klart varit mer lycklig sen dess jämfört med alla år innan. Jag beskrev den natten ganska så tidigt i min blogg-karriär. Efter sisådär 20 dagar. Att jag dessutom lyckades knäppa en relativt snygg bild med mobilkameran samma natt gör det inte sämre. Det känns som om det om något är värt en repris. Om än lite modifierat, så here goes:

_____________________________

Detta var natten då allt hände,
då jag bestämde mig, då jag gick vidare

minns inte vädret dagen efter,
men jag är säker på att solen lyste i mitt ansikte.

Så skönt, så rent, allt kändes så bra
att ha bestämt sig
Att gå vidare, att släppa det som var
det bestämde jag mig för

Borde varit bakis
Borde varit trött
Borde så mycket.

Men jag ville inte längre….

Ingen mer smärta. Ingen tvekan.
Framåt, mot mitt mål.
Inte fly min vardag.
Framåt,
trots att jag har bråttom
får jag inte stressa
måste andas in,
känna varje doft av resan

målet är inte längre fast,
endast riktningen.
ditåt, framåt, det är mitt mål
min riktning är glädje, värme.
Mot ett hem.
Mitt hem.

Inte en kommentar har jag fått sen i natten till i lördags. Tur att jag vet att ni läser mig ändå. Vad skulle jag annars ta mig till.

*ironi-flagga*

Ibland känns saker lite väl snåriga. Komma fram till beslut som måste fattas är som att gå genom en skog, man river sig än här än där. Man vill så gärna bara stanna där man är. Man får ju inga nya sår om man står stilla.

Men man svälter ihjäl tids nog…