Förlåt mig haren.

För att jag skyllde på dig när jag råkade skjuta en hockeypuck genom källarfönstret hemma hos mormor o morfar nångång ‘83.

Förlåt mig Mormor
För att jag skyller på stress och jobbet att jag inte hinner besöka dig när jag i själva verket inte orkar med att axla din sorg över morfar. Det var ju ändå snart 15 år sen.

Förlåt mig Jimmy och Marcus.

Att jag laddade hem ert album från internet.

Ursäkterna, som ni redan ser har börjat komma, är en del av ett projekt. Det är ursäkterna jag aldrig sa. Det är ursäkter jag varit för feg för att säga. Ursäkter där jag inte längre har nån kontakt med personen. Ursäkter som jag skäms över att inte sagt.

Det är helt enkelt mitt sätt att bikta mig. Ni är min präst. Och ni kan tro att jag är full av synd….

Förlåt mig Tobias.

För att jag fyllde hela ditt badrumsskåp med raklödder när du hade födelsedagsfest.

Förlåt mig Leif, Johan och Daniel.

För att jag & T långsamt bytte ut sockret mot salt när vi sagt upp oss på jobbet. Och att vi fick Johan att sluta tycka om kaffe och att ni sen trodde kaffebryggaren var sönder och köpte en ny.