jag har konverterat från en berättare till en konversatör. jag skriver bara mail nuförtiden. skriver inte några inlägg.

eller nej. nu när jag tänker på det så stämmer det inte.

jag saknar att ni inte lyssnar. bekräftelsen skapad av era ord. dialogen mellan era bu- och heja-rop och mig. eller vice versa.

det var det som var guldet med bloggen. det var giftet. dialogen. konversationen. oss emellan.

nu för tiden känner jag mig bara gnällig. kanske kan det vända nu.

jag må vara bland de mest envisa personer som nånsin funnits på internet. men jag är värdekass på att hålla andan och på att vänta på svar.

hör du det! skynda dig nu! skynda skynda!

man skulle kunna säga att;

- det enda solen för med sig är en vetskap av hur smutsiga ens rutor är.

Men ärligt. Fullt så illa är det nog inte. Inte ens för mig.