det är nåt befriande med att inte vara bunden. att vara lös-släppt. nåt skönt. åtminstone när man vet att det ordnar sig. Som det gör. Som det alltid verkar göra. För mig…
Jag har väl tur helt enkelt.
Vi har i samband med O beslutat oss att avsluta O’s anställning. O var inte det vi behöver och vi är inte vad O hoppades på. I samband med detta kommer vi till en början ersätta O internt, men sökandet efter passande ersättare har redan påbörjats och vi sätter ut en annons redan nästan vecka.
Vi vill passa på att tacka O för en kort och intensiv insats hos oss och tacka för goda insatser i de projekt som O drivit! Vi önskar O lycka till med framtida förhållanden och hoppas han slipper vara singel allt för länge.
tänk vad mycket lättare det vore om människor kunde säga ifrån och/eller till när dom inte mår riktigt bra istället för att vända taggarna utåt.
jag har inte personligen fått erfara det nu, men ser det hända människorna runt omkring. den ene saknar mod eller styrka att visa sig svag och reagerar utåt istället.
Kan man inte lyfta sig själv så är det ju lättast att sänka andra. Då stiger man ju proportionerligt. I alla fall.
Och det går ju alltid lura det egna egot att man är hög bara för att man ser ner på alla runt omkring. Egot växer. Alla andra har fel. Och jag mår så jävla mycket bättre… eller hur?
jag ska verkligen försöka hitta tillbaka nu. Till er.
atervand.se är död.
länge leve atervand.se
nu är det dags!
Warmth
this isn’t love this is shelter
and i wanna tell you that tonight
i feel warm here in my head
i feel warm here in my chest
i feel warm locked in your arms
i feel warm
this isn’t real this is lovely
this isn’t tension this is reason
this is all i can say aloud
i feel aloud
this isn’t love this is shelter
i wanna tell you that something here isn’t working
i wanna find me a sign in the shape of things
this isn’t love this is me
here in my heart i feel warm
du vet inte om än det ännu bara. men det är just du. du. Ja. Du som gör det.
jag diskuterar på annan ort. Än i mitt eget huvud. Teman för dagen är tester, våldtäckter, sömnbrist, alkohol, spelmissbruk, uttråkan och kaffets egenskaper.
Vad vill ni prata om?
Idag är alla värda en kram.
Att två år kan vara så lång tid alltså. Det känns som en evighet sen.
jag har konverterat från en berättare till en konversatör. jag skriver bara mail nuförtiden. skriver inte några inlägg.
eller nej. nu när jag tänker på det så stämmer det inte.
jag saknar att ni inte lyssnar. bekräftelsen skapad av era ord. dialogen mellan era bu- och heja-rop och mig. eller vice versa.
det var det som var guldet med bloggen. det var giftet. dialogen. konversationen. oss emellan.
nu för tiden känner jag mig bara gnällig. kanske kan det vända nu.
jag må vara bland de mest envisa personer som nånsin funnits på internet. men jag är värdekass på att hålla andan och på att vänta på svar.
hör du det! skynda dig nu! skynda skynda!
man skulle kunna säga att;
- det enda solen för med sig är en vetskap av hur smutsiga ens rutor är.
Men ärligt. Fullt så illa är det nog inte. Inte ens för mig.