jag har många gånger sagt att jag älskar förändring. de stunder som det händer. som det vrider.

När höst blir vinter. vinter blir vår.
När dag blir kväll eller kväll blir natt.
När en vän blir ickevän eller när kärlek blir vardag.

Kanske stämmer det inte att jag älskar det. Men det facinerar mig. Allra minst. Stora som små förändringar. Nånstans så rinner ju bägaren över. Ett ögonblick före och ett efter.

att hitta det ögonblicket, oavsett förändringen, är nåt jag alltid vill. När blev jag kär. När blev jag hungrig. När ville jag mer. När ville jag mindre.

När ville jag stanna. När ville jag bort.

Just nu försöker jag rekapitulera när bloggen försvann. Ur mig. Ur er.
När ville jag. När ville jag inte längre.
Eller rättade sagt… när ville jag bort.

jag har haft kontakt med många av er. det finns faktiskt en hel del av er jag träffat. några av er nån gång. några av er flera gånger. nån har jag varit kär i och flera av er saknar jag fortfarande.

jag har helt glömt hur viktiga ni var för mig. hur stor del av min vardag ni var. hur mycket jag gav men framförallt fick. snälla kom tillbaka.

förlåt mig. låt oss börja om. eller gå vidare…

kom tillbaka.

ps. om ni vill och vågar. säg hej. här i kommentaren eller till o[kanelkringla]atervand.se

just nu står jag i valet o kvalet. ska jag börja om. fortsätta. starta på nytt. göra nåt annat?

det suger i skrivarfingrarna.. Men ändå.

chockerande nog så fick jag svar på mitt rop. jag som trodde jag var ensam kvar på mitt hörn.

nu är jag glad igen. eller nej, inte riktigt. gladare.

saknar saknaden
saknar värmen
saknar tankarna

saknar er.

Inget nytt grått hår men däremot ett gott nytt år.