jag har slutat skriva. och börjat igen. flera gånger. Det gör ju så ont men ändå, så bra. Ångest, oro, lättnad. Ett stort spekta. Nu börjar jag om. från ett annat håll. som om jag är nån annan. jag skriver i alla fall för någon annan.

nån annan än er.

det var den tiden när jag ringde dig istället för att ta en taxi. det var billigare att prata med dig på vägen hem från Klara än att köpa taxiresan. 40 öre minuten minns jag.. Taxi kostade ju säkert minst 40 kr. Som en dosa snus gör idag. Pratade med dig dagen efter min dag. Ni försöker få barn. Igen. Denna gång i Danmark. Med hjälp. Det kostar. Men han betalar.

Såg dig i måndags. När jag var förbi torget. Såg dig på ditt jobb. Orkade inte med dig då. Orkade inte gå fram. Du tar för mycket kraft. För mycket tid. Som jag inte har. För 10 år sen hade jag inte tvekat en sekund. Inte du heller.

I tisdags såg jag dessutom cleas malmberg. Vid masthugsskyrkan klev han i en ford fiesta. Eller om det var Focus. Och på nåt sätt så tänkte jag på dig. Jag gör den kopplingen. Du och Cleas. Ni är SÅ tajta. för mig.

när jag kör till jobbet så är den sista biten 90-väg. Rakt öster ut. Mot solen. Så många gånger jag har tänkt att man kanske ska ta av sig solglasögonen….