ibland när jag ser dina ord. hör din röst. läser dig. då när du säger nåt. rakt ut. till nån. då undrar jag. precis som förr. då undrar jag. kan det vara till mig? kan det vara om mig?
jag har så svårt att skiljas från min historia. från mina historier. lämna dem för gott. det är rätt ofta att jag fortfarande läser mail och sms från avslutade saker. googlar på några eller ser på foton eller mms från andra.
och faktum är att jag kan sakna en del, en del väldigt mycket mer än andra.
och dessvärre finns det nog vissa jag aldrig kan få tillbaka. inte på nåt sätt. trots att jag kan vilja. ibland. ofta.
ha tillbaka dig.
läst en del under en tid om folk som “kommit ut” etc.. o då inser jag att det faktiskt finns ett bra gäng människor som träffat mig o mer därtill. Eller alltså. Ett gäng andra bloggare som jag både träffats och umgåtts med.
Och förvånande nog så nämns jag sällan. Säkerligen kanske för sättet vi setts. Eller kanske för nåt annat.
Men jag hoppas inte de skäms.
