Vissa dagar saknar jag det jag haft. Och inte haft. Men mest det jag haft och lämnat bakom mig.

Som ett par dagar sen, när jag läste ett mail om en klubb, om en fest. Då kom o tänka på Kramen jag fick på min födelsedag och Kramarna där efter. Tänkte på att jag ville ta med henne på Klubben. Och nu känns det lite synd. Att jag aldrig tog chansen. Eftersom hon nog skulle gillat det. Eftersom jag skulle gillat det. Eftersom jag inte tror hon varit där.

Kanske kommer det fler chanser, kanske inte. Den som lever får se.

men men…