Slogg = skäggblogg
Pollisens vara eller icke vara är en fråga som debatterats säkert tio minuter bland mina vänner. Dock före min tid som polisonggrabb. Utan mer den tiden när jag var helskäggsnörd.
Hur som kan jag stolt säga att pollisarna vann och numera är jag stolt innehavare av ett par fina band på kinden.
Ansiktshår över huvud taget är ett ganska så intressant ämne att diskutera vänner emellan. Speciellt med vänner av det andra könet.
Jag har vänner som älskar hår och ansiktsbehåring. Och andra som inte skulle ta i en hårig man ens med tång och skyddshandskar. Själv så har jag alltid haft nån form av behåring. När man var ung och röd så var det på hakan fjunen växte. Sen framåt 20-25 så kom det mer på andra ställen. Som på kinderna och på överläppen.
Från 20 års ålder fram till för ett år sen har jag varit helt rakad endast 3 gånger. Annars har det varit en salig blandning. Men under de senaste 5 åren har det varit allra mest helskägg. Dels för att jag kanske inte var så säker på (läs nöjd med) mitt eget utseende men också för att min dåvarande flickvän proklamerade starkt för min skäggväxt.
Nåja, anyhow så var det en alldeles underbar upplevelse att förra våren o sommaren som i ett steg i seperationen börja raka sig. Och dessutom känna sig jäkligt snygg. Som en kul bistory kan jag berätta att när jag vi första rakningen behöll mustashen spontant utbrast “Pappa?” till min egen spegelbild.
Dessvärre så fixar inte min hals att vara helt rakad så numera har jag en konstant 3-7 dagars stubb och trivs alldeles utmärkt med det.
då vs. nu
May 28th, 2006 at 21:51
Ansiktsbehåring är det bästa.
May 28th, 2006 at 22:02
Jag rakade för några dagar sen av mig mitt skägg, (av den mordernare varianten), efter att ha haft det i över ett halvår denna gången. Jag har de senaste 6-7 åren alltid lekt en massa med behåring i olika former och sällan varit helt rakad. Men, nu när jag av ren lathet rakade bort allt så upplever jag just det jag kände igen i din text, nämligen att halsen inte pallar att vara skägglös. Det rör sig inte om bara halsen, men det är värst där och blir mildare ju högre upp man kommer. Jag har snart gått en vecka och försökt raka mig åtminstone varannan dag, men ger nog upp snart. Rent logiskt tycker jag att huden/hyn borde anpassa sig och “härdas” på nåt sätt men hur lång tid skall det ta egentligen!?
Som bikommentar kan jag säga att jag tycker nån form av behåring i ansiktet är bra mycket roligare än ingen alls. Jag tillhörde länge skaran med livsmottot: “hel och ren, klippt och skuren”, men lämnade den för snart tio år sen och tycker mest det ser löjligt ut att vara slät som en barnunge. Behåring förstärker, eller förgyller om man så vill, ansiktets karaktär.
P.S. Jag skippar min egen blogg idag. Gott att få skriva av sig lite! ;-) D.S.