Återigen chockerade jag vänner i helgen när jag förklarade att jag inte tillhör de människorna som har en plan. Jag tar verkligen dagen som den kommer och har sällan nån koll på vad som händer nästa vecka. Än mindre nästa månad…
Det hela uppdagades när vi började diskutera semesterplaner och jag förklarade att:
“Jo, jag vet nog när jag ska ha semester. Men ärligt talat så är det enbart för jobbet krävde det. Jag har inga planer alls. Men nåt lär nog hända.”
Det är så det mesta är för mig. Jag saknar framförhållning, en större plan och drömmar om framtiden. Jag tänker inte mig själv som pappa, som man, i hus, med det där drömyrket etc.
Jag vet att jag gärna vill bli pappa. Och jag vill nog gifta mig. Kanske kommer jag vilja bo i hus och troligen så kommer jag inte vilja vara kvar här hela tiden. Det var när detta kom fram som diskussionen blev väldigt intressant. Samtliga vid bordet förutan jag och en till hade vissa visioner om sin framtid.
Det är ju inte så att jag saknar vilja och drivkraft att ta mig framåt. Jag kan bara inte se mot vad jag kämpar. Kanske är det därför jag alltid kämpat mig från saker och inte mot nya saker. Lämna ett jobb har varit främsta skälet till att söka nytt.
Inte emot framtiden utan bort från historien.
Hudana är ni?
May 22nd, 2006 at 20:08
Jag tycker det låter som ett mer sunt beteende jämfört med att ha hela levet utstakat framför sig. När man så att säga ‘vet’ vad som ska hända så finns där inga överraskningar, istället en strävan efter perfektion som i sinom tid leder till tristess. Det blev inte sådär bra som man hoppades, liksom.
Även om jag kan se mig själv som mamma, gift, i en villa vid franska rivieran, model/actress/whatever, så känns det som att det inte spelar så stor roll utan huvudsaken är att jag är lycklig och tar vara på tiden.
May 22nd, 2006 at 20:27
Har heller inga planer. Skulle kännas tryggt att ha det och en drivkraft för att följa dem, men samtidigt lite tråkigt. Har inte vågat drömma på väldigt länge heller, eftersom allt handlat om överlevnad. Vore trevligt att ha lite drömmar att jobba emot i alla fall. Men ett strikt utstakat liv låter fattigt.
May 22nd, 2006 at 21:40
Jag vill och ska plugga, jag vill arbeta, jag ska fortsätta resa, fortsätta åka tillbaks hit till England, jag vill gifta mig, jag vill få egna barn, jag vill köpa ett stort hus på landet med stort kök där människor kan komma och gå och där jag kan laga mat till de jag älskar. Men jag har inga planer på när de ska ske. Kommer tid kommer ro..
May 23rd, 2006 at 11:49
Jag är rätt så mycket som dig. Har inte någon lust att staka ut framtiden, för jag vet inte vad den kommer innehålla. Eller vilka. Det är jävligt svårt att veta liksom. Har dock mest vänner som är som jag, helt clueless. Som mest tar dagen som den kommer och försöker komma fram till vad som ska ske i helgen, högst. Att fly är något jag gör tror jag med. För att slippa undan tristessen. Men egentligen borde jag försöka sträva mot att finna mig själv nånstans. Men det är ju svårt.
May 24th, 2006 at 9:00
Inget blir ju i alla fall någonsin som man tänkt sig så varför planera? Man lär ju märka hur det blir. :-)