Det regnar så mycket här nu att man knappt ser 40 meter ut genom fönstret. Vad händer…? Jo, man ser 2 joggare springa förbi. I lugn o sansad takt.

Vet inte om jag ska tycka synd om dem eller skratta.

att vilja bli bortsvept. överraskad. överrumplad.
att inte ha en chans
mot dig
är det för mycket begärt?

att få mothugg. att få jobba för sin sak. att få tänka.
och ändå inte alltid vinna
mot dig
är det för mycket begärt?

att ha höga krav. att hoppas på perfektion
men ändå alltid vilja försöka
med dig
hur idiotiskt är det?

…like everyone else

Jag har placerat min blogg i
Göteborg på bloggkartan.se

Återigen chockerade jag vänner i helgen när jag förklarade att jag inte tillhör de människorna som har en plan. Jag tar verkligen dagen som den kommer och har sällan nån koll på vad som händer nästa vecka. Än mindre nästa månad…

Det hela uppdagades när vi började diskutera semesterplaner och jag förklarade att:
“Jo, jag vet nog när jag ska ha semester. Men ärligt talat så är det enbart för jobbet krävde det. Jag har inga planer alls. Men nåt lär nog hända.”

Det är så det mesta är för mig. Jag saknar framförhållning, en större plan och drömmar om framtiden. Jag tänker inte mig själv som pappa, som man, i hus, med det där drömyrket etc.

Jag vet att jag gärna vill bli pappa. Och jag vill nog gifta mig. Kanske kommer jag vilja bo i hus och troligen så kommer jag inte vilja vara kvar här hela tiden. Det var när detta kom fram som diskussionen blev väldigt intressant. Samtliga vid bordet förutan jag och en till hade vissa visioner om sin framtid.

Det är ju inte så att jag saknar vilja och drivkraft att ta mig framåt. Jag kan bara inte se mot vad jag kämpar. Kanske är det därför jag alltid kämpat mig från saker och inte mot nya saker. Lämna ett jobb har varit främsta skälet till att söka nytt.

Inte emot framtiden utan bort från historien.

Hudana är ni?

Och nu är jag där. I landet av kärlekskrankhet. I landet nedanför de rosa molnen. Där man med kikare kan glo mot det man så gärna vill ha.

Men ändå.

Vet jag inte vem jag vill ha.

Men ändå….

Så vad är det jag saknar. Är det nån, nåt eller är det enbart drömmen om nåt. Jag vet att jag är en romantiker. Allt annat vore en underdrift att säga. Men frågan är vad det är jag längtar efter.

Kärlek, min bild av kärlek eller nån att älska. Och i såna fall. Vad skiljer bilderna åt?

“Du är den mest välklädde kille jag nånsin dejtat. Du är den enda som till och med har bättre stil än mig.”

Så i helgen fick man reda på hur det ligger till. Nejdå. Msn-mess från flicka jag dejtade för ett tag sen.

Har vissa problem med att få Wordpress helt o hållet dit jag vill. Men det löser sig nog snart. Ha tålamod med mina små time-stamp-missar o annat som är knäppt.

~ O ~

Idag skall jag för 3e gången nånsin på detta jobbet äta medhavd mat. Lasagne från igår. Otroligt god igår. Kanske lika god idag.

I vilket fall så är det otroligt att jag slösar så mkt pengar på köpa färdigmat. Lunchställena här är verkligen inte så bra.

Inte omöjligt, men kanske är det dags för ändring.

~ O ~

Har känslan att jag tappat en hel del läsare under min sjukdom/flytt/down-period nu det senaste.

Lär väl knappast bli bättre av att jag idag läser alla mina bloggar genom rss och allt för sällan kommenterar.

Så nu väcks frågan återigen hos mig själv. Skriver jag för mig själv, för uppmärksamheten eller för er skull. Och det ärliga svaret ligger nog nånstans mitt emellan allt det där.

Vissa veckor saknar jag kärlek och närhet så jag nästan kan dö. Andra veckor känns det lätt överkomligt. Veckor det mest bara är skönt att vara ensam.

Man kan lägga sig när man vill, man kan gå upp när man vill. Gå omkring i lägenheten alldeles själv och inte behöva tänka på någon alls. Dricka jos direkt ur paketet och mest bara vara.

Speciellt de veckorna när man är 200% upptagen med nåt annat. Då känns det mest bara skönt att inte ha nån som man inte kan vara med. Att man slipper få dåligt samvete för att man väljer bort någon.

Förra veckan och framförallt helgen var sån. Nu, nu känner jag en vändning på gång. Både ur icke-längtan och den kreativa svackan. Kanske, kanske har dom nåt gemensamt. Kanske inte.

Hur som. Håll i er.. För här kommer jag igen!

Blivit väldigt sporadiskt skrivande nu det senaste.

Förra veckan blev alldeles för många timmar på arbetet och alldeles för få i verkligheten. Vet inte exakt hur många timmar det blev. Men nånstans känns det som det kvittar.

Fredagen gick jag tidigt, gick på kurs och åkte hem. En öl med vännen B (som numera även är grannen B) innan jag gick hem och däckade före midnatt.

Söndagen var inte mycket sämre. Fika, långpromenad ner till the Market och 2001 på dagen. Ppå kvällen bjöd jag en vän på lax-pasta i vitvins-sås. Blev underbart gott. Fick omdömet: Bland det godaste jag ätit nånsin av gästen.

Söndag i sängen och knappt nåt liv alls. Hann laga lite lasagne inför veckan och thats about it. Bidde en god middag dock.

En totalt okeativ vecka och helg. Väldigt skönt. Eller snarare. Väldigt nödvändigt. Denna veckan känns bättre. Nu skall jag leka.

Hörs snart!