Satt o skrev ett långt inlägg om hur det är exakt ett år sen mitt nyaste liv började. Hur jag på natten mellan lördagen den 7e maj och söndagen den 8e blev singel.

Det var då allt började. Mitt nya liv. Mitt liv.
Min kärlek. Till mig själv. Till andra. Till omvärlden.

Då kom det riktiga leendet.

Det var vad jag behövde.
Ändå så blir jag sorgsen. Som ikväll.

Allt detta skrev jag. Berättade och avslöjade en massa. Men tydligen ville inte nån att jag skulle visa mig så naken. För blogger slutade svara, allt bara försvann. Nåja. En annan gång kanske….

Visst vill man mest bara vara ute just nu. Som i söndags. Trots hård baksmälla så lyckades jag ändå behålla utelusten.

Och önskan om att vara nån annan stans. Nån annan gång. Med solen och en varm bris i ryggen. På väg nånstans. Ingenstans. Var som helst.