Så, nu har man jobbat klart. Kanske dags att dra sig hemåt nu då. Eller kanske en öl. På linnégatan. Eller nåt.

Vore ju mysigt. Man är nästan värd det efter 10 arbetstimmar.

Hittade för inte så länge sen ett nytt trevligt litet band. Khoma.

Från Umeå är dom visst. Och dessutom har dom en kul inställning till det där med att spela musik. Dom är en kärna på 3 personer. Och sen bjuder dom in kompisar lite hur som beroende på vad dom ska göra. Bra koncept.

Stundtals låter dom väldans mycket som Radiohead för att i nästa stund låta mer Fireside. Intressant är det i alla fall. Ska bli trevligt att lusläsa konvolutet och alla texter nån gång snart.

Man kan ladda ner nån låt från hemsidan om jag inte minns helt fel.

It’s another heroes’ sunset
I’m riding on the Great North Road
Coiled and tensed in wonder
As the land turns burning gold
Out in the sun, out in the wind
I’m nearly ready now to come back again

We are silent in this worship
Beneath the breathing of the summer trees
They sparkle in a dance of silver
As the light falls through the leaves
Out in the sun, out in the wind
I’m nearly ready now to come back again

“I only wear black
until I find something darker.”

Känns som mitt liv lite levts vid sidan av den senaste tiden. Först blev jag sjuk. Inne en sväng på sjukhuset. Och sen paniken, att jag var tvungen att rensa upp. Ta tag i saker.

En hel del har jag lyckades jag räta upp. En hel del var jag för feg för att verkligen göra nåt bra åt. För feg för det rätta. Som vanligt när det gäller mig hade jag målat in mig i ett hörn.

Men sen, vännen B’s flytt, påsk, valborg, nma-konsert, releasepartyn, inflyttningsfester, 30-årsfester och alldeles för många pub-besök. Vart står jag idag?

Lätt bakfull fast ändå. Ganska redo för en nystart. En ny start. Igen.