solens strålar ekar över gården som barnets skratt
barnet som inte kom, som inte gick. barnet som försvann

rösten faller bort tillsammans med tårar. ner över kinden.
orsaken verkar sann. sanningen värker. orsakar så mycket.
jag inte kan nämna. så ond. orsak var ondska.

smärta som kommer, griper tag i magen. vrider den ut och in
en jordbävning som förstör husen.

långsamt förstår jag att vinden inte bär mina ord
mina önskningar kommer aldrig komma fram
7 mil bort. alldeles för långt. för många murar ivägen.

förbjudna rum, rymmer monster som aldrig borde släppas ut
dörrar låsta, nyckeln bortkastad som barndomens enda försvar.
så inga känslor rymmer, inget bubblar ut.

Och när du vandrar, ser tegelväggen, på vänster sida. Där.
Sen muren vid höger hand.
Dörrarna du bara bör passera. portarna du inte vill öppna.
En enkelriktad återvändsgränd.
smalnar av. längre in.

snälla fortsätt, cellskräcken till trots
snälla bind mig likt ljuset på din arm
låt mig växa och plåstra sen om min själ
det är värt det.
snälla säg att det är värt det.