Tröttnad | March 13th, 2006
Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
Och mitt behov av kickar.
Bekräftelse.
Bli sedd.
Synas.
Finnas. Uppskattas.
Usch.
Tänk att nöja sig med att finnas på sin egen karta. I sin egen bubbla. Vissa dagar önskar jag att det räckte.
March 13th, 2006 at 14:44
Känner igen. Önskar jag hade ngt råd men jag är så horig så jag vet inte vad jag kan säga. Se mig se mig, säg att jag duger!
Men du, du räcker gott! Du är bra!
March 13th, 2006 at 15:08
Du är åtminstone medveten om ditt behov. Alltid något.
March 13th, 2006 at 23:10
“No man is an island” säger de ju. Frågan är om att vara sin egen karta verkligen är något att eftersträva. Hur olidlig skulle man inte vara om man aldrig behövde någon? Aldrig brydde sig om vad andra tyckte.
Fast jag känner igen känslan. Kanske är det just behovet att finnas och uppskattas som gör oss mänskliga. Kanske är det fundamentet i ett civiliserat samhälle.