Verkade som min text igår om hur jag är en känslo-junkie fick folk att reagera. Det är ju alltid spännande.
Jag skrev utifrån hur jag känner och hur jag mår. Skrev mina åsikter om hur jag mår. ME ME ME!
Men en del av kommentarerna fick mig ändå att tänka nu på morgonen. Och fick mig att äntligen ta tag i en sak jag länge tänk jag skall skriva. Så here goes…
~
Så här funkar det. ~ O ~ versionen
Låt oss börja med lite påståenden:
- Jag är en känslomänniska. Jag känner massa. Hela tiden.
- Jag är en funderande människa. Grubblar massa. Hela tiden.
- Jag är en bergodalbana. Jag svänger massa. Hela tiden.
Jag har massa olika sorters svängningar. Dygnsrytmen. Veckorytmen. Årstider etc.
Jag har bra dagar, dåliga dagar. Bra veckor och dåliga veckor. På samma gång. Allt påverkar mig hur jag mår. För stunden. Förr kunde jag ha en liten dipp, en dålig timme, medans jag egentligen mår rätt bra och låta mina beslut påverkas av den tillfälliga känslan. Inte den allmäna känslan. Det kunde leda till att man sa eller gjorde saker man sen ångrade.
En av de viktigaste sakerna för min eget välmående har faktiskt varit att inse detta. Då började jag komma i kontakt med (hur faen det nu låter) mitt allmänna välmående. Inte bara gå upp i den känslan jag har just för stunden. Inte till 100% i all fall.
Så numera känner jag fortfarande en hel del. Hela tiden. Exempelvis var igårkväll en bra kväll. Jag hamnade på konsert o skulle fira B. Jag gick helt in i det. Mådde så jäklans bra för stunden. Men hela tiden så visste jag hur jag mådde rent allmänt.
Samma härom dagen när jag kände mig nere. Då visste jag hela tiden vart min allmänna nivå var. Och det känns som en fantastisk tröst när jag är nere i svackan. Det hjälper mig att komma upp snabbare.
Men att inte känna dessa svängningar. Det var den värsta tid jag varit med om. Jag har aldrig mått sämre. Jag har aldrig kännt mig så död. Jag behöver dem. För att veta att jag lever.
För tillfället skulle jag säga att min allmän-nivå är bra. En bit över medel. +2 på en skala från minus fem till plus fem. Så det kan såklart bli bättre…
Vet inte om detta gör nåt mer tydligt för er, en svår sak att sätta ord på. Eller att beskriva i ord. Kommer säkerligen fortsätta försöka förklara för alla som vill lyssna. Men detta är ett första försök.
March 3rd, 2006 at 11:25
Utan känslor har människan svårt att existera och att inte reagera på dessa torde vara omöjligt.
Men att låta sig ryckas med för mycket kan vara förödande. En helt känslostyrd person kan låta känslorna dominera vardag och omgivning totalt. En sådan människa är väldigt svår att samexistera med.
Så att veta vem man är och hur man fungerar är en bra förutsättning för att hitta en balans i tillvaron, att kunna fungera i relationer och ha en hälsosam distans till sig själv.
Så det är skönt att höra att du har koll på ditt “allmänna välmående”. För att Du mår bra är viktigt! =)
March 3rd, 2006 at 12:06
~O~ du läser mina tankar. Det är inte lätt att beskriva dessa “svängningar”, men du klarar det utmärkt. Precis så är det. Tack.
March 3rd, 2006 at 12:33
Förstår faktiskt exakt precis….*L*…känner igen mig !
Det är både en ynnest och en börda att vara en sån människa, det gäller att ha koll så att det inte svänger för mycket åt nåt håll utan att man märker det…
March 3rd, 2006 at 13:12
moisthlm:
Nej. Jag läser inte dina tankar. Men jag försöker läsa mina egna… Fast vi kanske tänker på samma sätt?
Ap:
Jo, det är verkligen ingen skön sits att vara i. Än mindre att leva med. I alla fall om det saknas kontroll på bergodalbanan…
Men på samma gång så är det i svängningarna jag hittar min kreativitet och min styrka. Det är där jag känner att jag lever, att jag vill fortsätta leva.
Så jag vill inte vara utan det, aldrig nånsin.