HELG!

Hörs kanske i helgen, eller på måndag.
I vilket fall önskar jag er en toppenhelg.

Kram

Igår skrev han på kontraktet. Vännen B ska flytta. Han ska flytta in i huset jämte mig. I samma förening. Hur kul som helst. Det är ju min närmsta vän. Och på samma gång känns det lite jobbigt. Tillhör ju dom där människorna som gärna blottar hela mitt känslomässiga skrev på internet och har lite distans till mina vänner.

Eller snarare.

Vill kunna välja distansen. Väljer ju varje dag om jag vill blotta mig för er. Eller om jag inte vill det. Samma med mina vänner. Dom vet väldigt mycket. Men dom vet såklart inte allt.

Helt gränslös är jag inte.

Och nu är jag rädd att B kommer komma för nära. Jag vill ju kunna försvinna. Inte svara i tel. Inte finnas. För en kväll. En dag. En helg. Så mycket svårare såhär…

Men på samma gång ska det ju bli skitkul.

Försökte beskriva mina svängingar med en bild. Men faen, det kändes bara löjligt.

Men eftersom jag är sååååå oerhört generös vill jag ändå visa min o-fina bild. Den är färgglad. Och alldeles lustig. Jag hade tänkt skriva en massa om den. Försöka visa exempel på hur den är. Eller nej. Hur jag är. Men istället kanske den kan bjuda er på ett leende.

Idag är det inte jag som har skrivkramp utan verkar mer vara blogger som har det svårt.

Nåväl..

Helgen kommer så sakteliga nu. Den börjar som vanligt med kursen fram till sju-halv åtta nånting. Sen bär det av hem till vännen A. Vi har inte setts på säkert 2-3 månader. Så det ska bli väldigt skönt. Och kul. Behöver umgås med honom.

Efter vår lilla middag kommer det antingen bli utgång till Woody West o möta upp vännen L, AK, A o lite annat folk. Eller kanske att man möter upp H. Eller nåt helt annat…

Imorgon är en lugn dag. En fika med tvillingarna kanske. Kvällen är eventuellt en utgång med vännen AK. Eller släktmiddag. Beror helt o hållet på.

Söndag så ska jag iväg. Borta hela dagen o kvällen tror jag det kommer bli. Se film och äta lite gott. Sitta i en soffa under en filt.

Jag tror det är min helg.. Vi får väl se om det verkligen bli så.

Idag målar jag mitt inre och min omvärd med följande färger:

• Glädje
• Belåtenhet
• Rastlöshet
• Nyfikenhet
• Hunger
• Tillförsikt
• Optimism

Verkade som min text igår om hur jag är en känslo-junkie fick folk att reagera. Det är ju alltid spännande.

Jag skrev utifrån hur jag känner och hur jag mår. Skrev mina åsikter om hur jag mår. ME ME ME!

Men en del av kommentarerna fick mig ändå att tänka nu på morgonen. Och fick mig att äntligen ta tag i en sak jag länge tänk jag skall skriva. Så here goes…

~

Så här funkar det. ~ O ~ versionen

Låt oss börja med lite påståenden:
- Jag är en känslomänniska. Jag känner massa. Hela tiden.
- Jag är en funderande människa. Grubblar massa. Hela tiden.
- Jag är en bergodalbana. Jag svänger massa. Hela tiden.

Jag har massa olika sorters svängningar. Dygnsrytmen. Veckorytmen. Årstider etc.

Jag har bra dagar, dåliga dagar. Bra veckor och dåliga veckor. På samma gång. Allt påverkar mig hur jag mår. För stunden. Förr kunde jag ha en liten dipp, en dålig timme, medans jag egentligen mår rätt bra och låta mina beslut påverkas av den tillfälliga känslan. Inte den allmäna känslan. Det kunde leda till att man sa eller gjorde saker man sen ångrade.

En av de viktigaste sakerna för min eget välmående har faktiskt varit att inse detta. Då började jag komma i kontakt med (hur faen det nu låter) mitt allmänna välmående. Inte bara gå upp i den känslan jag har just för stunden. Inte till 100% i all fall.

Så numera känner jag fortfarande en hel del. Hela tiden. Exempelvis var igårkväll en bra kväll. Jag hamnade på konsert o skulle fira B. Jag gick helt in i det. Mådde så jäklans bra för stunden. Men hela tiden så visste jag hur jag mådde rent allmänt.

Samma härom dagen när jag kände mig nere. Då visste jag hela tiden vart min allmänna nivå var. Och det känns som en fantastisk tröst när jag är nere i svackan. Det hjälper mig att komma upp snabbare.

Men att inte känna dessa svängningar. Det var den värsta tid jag varit med om. Jag har aldrig mått sämre. Jag har aldrig kännt mig så död. Jag behöver dem. För att veta att jag lever.

För tillfället skulle jag säga att min allmän-nivå är bra. En bit över medel. +2 på en skala från minus fem till plus fem. Så det kan såklart bli bättre…

Vet inte om detta gör nåt mer tydligt för er, en svår sak att sätta ord på. Eller att beskriva i ord. Kommer säkerligen fortsätta försöka förklara för alla som vill lyssna. Men detta är ett första försök.