It’s time for löve!

(kanske med bildbevis imorgon)

Jag har en kärleksrelation med min frisör. Anna. Sen flera år. Nån gång sådär varannan månad. Förutom sommartid då ofta allt hår ryker med trimmern…

Vi har lärt känna varandra genom åren. Följt henne på 3 olika salonger. Hon är riktigt trevlig och med väldigt charmig dialekt från Karlstad nånstans. Jag gillar hennes klippstil och hon brukar vara bra på att hitta schyssta frisyrer till mig. Jag har ju ganska mycket hår. Och tjockt hår. Så jag är inte direkt lättklippt. Men hon klarar det alldeles utmärkt. Frisyren inte bara håller samma dag utan brukar vara snygg i flera månader. Och det är inte illa pinkat när man har kort eller halvlångt hår.

Att hon dessutom börjar varje session med tvättning och 5 minuters hårbottensmassage gör ju inte saken sämre. Och utöver det bjuder på kaffe eller vin.

Man blir kär. Och betalar för att bli det. Dyrt. Men det är värt varenda krona.

I alla fall under tider som denna. När håret är för brett.

Som idag.

Kl 16.

Kärlek!

Oj, glömde berätta…

Igår kväll åkte jag från jobbet o vägen om McBurger för lite mat (inte McMjölk denna gången). Väl mätt satte jag mig i bilen och såg fram emot att få komma hem, städa lite och bara mest vara. Det är en skön sysselsättning när man mår bra. Att vara…

anyhow.

Kör av motortrafikleden vid marklandsgatan för att köra in i majorna precis som vanligt. Men uppe på den enkelriktade bron står en polisbil på snedden med blåljusen på. Efter att ha kastat bort den första “Ajdå, vad har jag nu gjort?”-tanken o stannat kom en poliskonstapel fram sade till mig att stänga av motorn och sätta på varningsljusen. Sen sa hon att sprängmedelstekniker är på plats. “Jaha?” tänkte jag. Nåja.. Går säkert fort det här..

Bilen var inte riktigt uppvärmd och mina skor & strumpor var våta efter att ha gått i snön. Så där satt jag och huttrade. Bilar bakom mig, bilar framför mig. Knappt nåt mobil-batteri.. Vad faen gör man? Jag vill ju hem.

Där satt jag. Ringde nåt samtal, sms’ade lite. Försökte få tiden att gå. Så småningom började polisen tömma bron. Folk fick backa av den i kontrollerad långsam form. Tog mig 15 minuter att komma av bron innan dom första började backa.

Så, resan hem från jobbet tog drygt en 1 timme och 15 minuter jämfört mot de vanliga 10 minuterna.

Och jag var inte ens sur. Har jag tålamod eller?

Läs mer om detta på gp.

Idag är jag klädd nästan som på mitten-bilden här. Fast andra jeans. Känner mig sådär färgglad och rolig. Som om man skulle känna sig om det vore vår.

Synd på snön bara.

Vårsnö kanske.

Eller så försöker vädret kompensera min klädsmak. Så är det nog. Jevla väder att vara pubertalt.

Vidare kan jag berätta för Eff, min vän av ordning, att jag har snörat mina allstars i Over Under Lacing.