Kom hit!
Kom hem till mig ikväll… Kom nära mig. Jag lovar att ta hand om dig. Jag lovar att vara din medicin om du känner dig sjuk. Jag lagar ditt brustna hjärta, lappar med min närhet, lappar med min ömhet. En hand på din kind. En kram.

Ingen feber. Ingen huvudvärk. Inget som jag inte kan ordna. För ikväll. För inatt. Då kan du känna dig frisk igen. Då kan du vara frisk. Må bra igen..

Kom nära mig. Jag lovar att vara precis det du behöver. Inget mer…

Kom hem. Jag behöver din närhet. Jag behöver ditt hjärta. Jag lappar mitt brustna hjärta med din närhet. Behöver ge av min ömhet. Mina armar omkring din kropp. Min hand på din kind. Torkar dina tårar.

Bara för ikväll. Igen.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Skrev detta för väldigt länge sen. I för-somras nån gång. Känns som år o dagar sen.
En dålig dag och jag ville så betyda nåt för mitt ex. Vara nåt för henne. Vara viktig.

Kändes så oerhört skönt att inte längre känna så. Att faktiskt ha lämnat henne. Eller snarare lämnat oss. Nu finns bara nu och sen. Självklart är inte då glömt. Men det är minnen. Nu är NU!