Idag fick jag höra att jag var en person som gått lite vilse tidigare men numera vet vad jag vill och vart jag vill. Det är verkligen en fin komplimang. Speciellt eftersom det är så jag hoppas att det är.
Hon sa vidare att jag på nytt vill hitta kärleken att leva med. Och jo, det stämmer ju också.
Fast på samma gång känner jag mig ganska så cynisk. Känner mig ganska så egoistisk. Jag vet att jag har krav. Jag vet att jag är bra. Jag kommer inte nöja mig med nåt som bara känns ganska bra. Nåt som inte är riktigt bra. Självklart är jag villig att arbeta på ett förhållande och kompromissa. Men inte speciellt mycket till en början. Då ska det bara funka…
Så, jag har insett att det kan ta sin tid att hitta någon. Nån som känns så rätt. Så, vad gör jag under tiden? Antingen så sitter jag hemma och väntar på att bli hittad. Eller så springer jag runt runt o letar efter henne. Eller kanske nånstans där emellan.
Så, om jag letar så lär jag ju stöta på folk som inte riktigt funkar, men som ändå känns mysiga & trevliga. Och där är mitt dilemma. Ska jag ha det mysigt ett tag. Under tiden. Jag har ju ändå inte bråttom.
Eller ska jag vara absolutist… Det är ju så tråkigt att festa nykter. Men sen behöver man ju inte supa varje helg (än mindre varje kväll) bara för att man dricker.
February 13th, 2006 at 11:27
Oj. Är det dåligt att vara cynisk? I så fall ligger jag risigt till. Dessutom är det väl inte att vara egoistisk att ha krav? Det vore fruktansvärt tragiskt att inte ha krav. Om du dessutom VET att du är bra så är du ju inte egoist. Du är realist. Det gäller att tänka positivt. :-)
Fast med tanke på mitt track-record så kanske det är bäst att inte lyssna på mina råd. ;-)
February 13th, 2006 at 11:32
Skönt att ha er som kan tala mig till rätta.
Sen vet i katten om jag kommer så mycket längre med mitt lilla dilemma..
February 13th, 2006 at 12:21
I aim to please. Och grattis förresten.
February 13th, 2006 at 12:23
You please well.
Och tack förresten.
February 13th, 2006 at 22:20
Man är 29 år gammal. It’s that time of the year. Självklart är vi bra precis som vi är och självklart får vi med den insikten också högre krav på vem som verkligen ska få en bit av ens själ.
Facit är att det kommer att kännas rätt, men inte alltid på det okomplicerade friktionsfria sättet. Utan på det ofrånkomliga, kaosartade men nödvändiga sättet. Och då är det dags att börja jobba på det. Men det blir aldrig lätt. Bara värt det.