Idag fick jag höra att jag var en person som gått lite vilse tidigare men numera vet vad jag vill och vart jag vill. Det är verkligen en fin komplimang. Speciellt eftersom det är så jag hoppas att det är.
Hon sa vidare att jag på nytt vill hitta kärleken att leva med. Och jo, det stämmer ju också.
Fast på samma gång känner jag mig ganska så cynisk. Känner mig ganska så egoistisk. Jag vet att jag har krav. Jag vet att jag är bra. Jag kommer inte nöja mig med nåt som bara känns ganska bra. Nåt som inte är riktigt bra. Självklart är jag villig att arbeta på ett förhållande och kompromissa. Men inte speciellt mycket till en början. Då ska det bara funka…
Så, jag har insett att det kan ta sin tid att hitta någon. Nån som känns så rätt. Så, vad gör jag under tiden? Antingen så sitter jag hemma och väntar på att bli hittad. Eller så springer jag runt runt o letar efter henne. Eller kanske nånstans där emellan.
Så, om jag letar så lär jag ju stöta på folk som inte riktigt funkar, men som ändå känns mysiga & trevliga. Och där är mitt dilemma. Ska jag ha det mysigt ett tag. Under tiden. Jag har ju ändå inte bråttom.
Eller ska jag vara absolutist… Det är ju så tråkigt att festa nykter. Men sen behöver man ju inte supa varje helg (än mindre varje kväll) bara för att man dricker.