Sprang för ett par veckor sen på en tjej ur mitt förflutna. En flirt jag hade för sisådär 7 år sen eller nåt sånt. Vi pratade lite, men eftersom det var massa folk så var jag alldeles sådär stissig. Jag fick nummer och jag gav nummer. Vi skulle höras.

Hon var singel, och som ni kanske vet så är ju jag det också..

Kunde inte riktigt minnas då (läs fylla) varför det aldrig blev nåt. Hur som helst så sms’ade jag för några dagar sen. Lite bara höra hur läget är. Fick inget svar…

“Nåja” tänkte jag igår och ringde istället. Det svarades och lades på i örat på mig. Kul! Eller nää.. Så jag slängde iväg ett sms o frågade typ om nåt blivit fel. Fick nästan en utskällning för att jag tog kontakt. Hon har ju faktiskt pojkvän och så vidare.. Tappade nästan hakan för vilken ton sms’et hade…

Jag svarade någorlunda vänligt med ett OK och ett lycka till. Inte ett svar fick jag då heller..

Så idag kollade jag lite vad det var som hände förra gången. Läste lite gamla mail och sånt. Samma sak då. Oförklarliga utskällningar, konstiga vändningar och en hel del sånt.

Så, jo, det var nog bra att hon hunnit skaffa sig ny pojkvän. Fast jo, det är ju kanske lite synd om honom.