Det löste sig faktiskt riktigt bra. Stöd från gamla och nya vänner. Nu mår jag mycket bättre.

Dags att sova. Hoppas på en lång natt-sömn.

Kram

Ibland så ser jag min framtid med kristallklar tydlighet. Vet precis vad jag vill, vart jag vill och förvånandsvärt nog också hur jag skall komma dit.

Men som den härliga känslomänniska jag är så svänger pendeln allt för fort.

Nästa vecka, dag, timme, stund eller ögonblick har jag ingen som helst aning. Jag ser inte varken framåt eller bakåt. Det är som om känslorna förblindar mig.

Det sägs att man kan tappa orienteringen när man dyker. Man vet varken upp eller ner, man tror man simmar uppåt men i själva verket går det åt nåt helt annat håll. Lite så det känns nu. Skulle behöva en riktning idag. En plan. Nedskriven och klar.

Skulle också behöva lite självkänsla och jävlar annamma. Men det får bli en annan dag. Tror istället jag skall gå tillbaka och läsa mina komplimanger. Som jag skrivit om innan. Kanske kan det styrka mig.

Eftersom jag är lite vilsen och ni ändå har vägarna förbi här får ni gärna peka ut vart jag ska gå. Jag vill till det där stället med rosa moln och lukt av jordgubb. Igen. För det var ju inte så längesen jag var där..

en axel att gråta ut mot och en famn att krama.

Fick just reda på att ex-K ska flytta ihop med sin nya kille. Inte kanske just nu i denna stund, men dom letar. Segt att höra.

Jobbigt avslut oss emellan som ni kanske förstått. Längesen, men vissa sår läker långsamt. Eller snarare rivs enkelt upp.

Troligen är det inte bilden av dom som gör ont. Utan det är min egen spegelbild. Ensamheten suger.

Sprang för ett par veckor sen på en tjej ur mitt förflutna. En flirt jag hade för sisådär 7 år sen eller nåt sånt. Vi pratade lite, men eftersom det var massa folk så var jag alldeles sådär stissig. Jag fick nummer och jag gav nummer. Vi skulle höras.

Hon var singel, och som ni kanske vet så är ju jag det också..

Kunde inte riktigt minnas då (läs fylla) varför det aldrig blev nåt. Hur som helst så sms’ade jag för några dagar sen. Lite bara höra hur läget är. Fick inget svar…

“Nåja” tänkte jag igår och ringde istället. Det svarades och lades på i örat på mig. Kul! Eller nää.. Så jag slängde iväg ett sms o frågade typ om nåt blivit fel. Fick nästan en utskällning för att jag tog kontakt. Hon har ju faktiskt pojkvän och så vidare.. Tappade nästan hakan för vilken ton sms’et hade…

Jag svarade någorlunda vänligt med ett OK och ett lycka till. Inte ett svar fick jag då heller..

Så idag kollade jag lite vad det var som hände förra gången. Läste lite gamla mail och sånt. Samma sak då. Oförklarliga utskällningar, konstiga vändningar och en hel del sånt.

Så, jo, det var nog bra att hon hunnit skaffa sig ny pojkvän. Fast jo, det är ju kanske lite synd om honom.

Du som just nu läser igenom hela mitt arkiv. Hör gärna av dig.
Säg hej vetja… För jag ser dig.

:)

Detta blir min sista lediga fredag-kväll nu på fredag. I alla fall på bra länge.

Sen från och med nästa vecka kommer jag gå en kurs. Varje fredag under masssssa veckor (läs 13). Varje fredag. Mellan klockan 16 och 19. Hela fredagen kommer nog vara förstörd. Eller förgylld.

Alltså, kommer säkerligen älska kursen, men jag kommer vara helt död på kvällen sen. Kanske kan vara bra. Hjälpa min karaktär lite grann.

Får gå ut på söndag istället.

Min vän M har nu fått en liten flicka.
Allt verkar gått bra, det lilla jag hört!

En sak man kan släppa o slappna av lite med.

Sitter som på nålar idag. Känner mig nervös och på g. Behöver slappna av. Kanske borde tvätta o städa lite.

Ska förresten bjuda cirkus 10 pers på middag på söndag. Förslag på mat?
Krav:
- Snabbt
- Gott
- Billigt

Hade nån tanke på typ lasagne eller liknande.

En kompis har helt plötsligt försvunnit från alla sorters kommunikationskanaler.
Misstankarna är väldigt starka att hans fru håller på att föda.

Och nu alldeles nyligen kom mitt sms fram. Han är nog ny far nu.