Idag blev det 3 nya jeans oxå.

1 par rätt snygga men ganska standard nudie. Helt okej sådär.
1 par väldigt snygga men ganska tunna gråa levis. Ny modell, nytt tyg. Helt klart intressant.
1 par svarta väldigt snygga Elvin till.

Funderade på en tröja när jag ändå var där.. Men nån hejd får det vara.

Just beställt lite varor för cirkus 20.000 kr från Canon.
Så underbart!

Nu kan jag knappt vänta på min nya leksak.

Konsumtionens lycka är underbar. Tror jag ska toppa det hela med ett par nya jeans sen.

Pratade om bra musik som är glad i lördags.

Jag har väldigt svårt att komma på bra texter och musik som är positiva. Som är glada. Med Bob Hund som undantaget.

Kan ni komma på nåt annat?

Efter gårdagens sömnbrist skall kvällen spenderas i lugn och ro. Inhandlande av jeans sen hem och städa lite.

Det är planen.

Det får räcka.

Ps. Jag satte aldrig på 1984, men så somnade jag inte heller. Ds.

Bra:

Hüsker Dü ->
Sugar ->
Bob Mould !

Gamla favoriter återupptäcks. Nya favoriter skaffas. Snart dags för väckla ut nåt annat band. Skaffa allt, alla syskon, föräldrar, bröder, systrar och kusiner.

Tips?

Idag har jag:

- Ätit 5 våfflor.
- Ätit 2+1 mackor.
- Snusat cirkus 1 dosa snus.
- Druckit 4 släta koppar kaffe.
- Druckit 3 starka latte.

Är det så konstigt att man inte kan sova just nu. Småhungrig och fortfarande smått koffein-stissig skall jag lägga mig på soffan och försöka däcka till filmen 1984 som brukar funka alldeles ypperligt som sömnpiller.

Om jag hinner se klart den innan sömnen kommer lovar jag att återkomma med recension. Eller nåt annat.

God natt, hoppas jag!

Ni som hängt med ett tag ni vet att jag hade nån jag förr kallade “min M”. Nån som jag inte längre kallar så. I själva verket har jag nog inte pratat om henne alls.

Hur som helst så har vi haft väldigt sporadisk kontakt sen det tog slut. För nån vecka sen eller så tog hon kontakt, ville ses över en fika eller nåt för att knyta ihop påsen. Reda ut lite saker.

Idag sågs vi i alla fall. Hon har tydligen varit väldigt arg, väldigt besviken på mig. Sa att jag betett mig väldigt väldigt illa. Hur hon och alla hennes vänner först frågade sig “varför?” och sen var sura på mig. Av gammal (o)vana så vill ju inte jag att nån skall tycka illa om mig. Mår dåligt av det. Men ändå så berörde det mig inte nämnvärt. Om man tar det såpass hårt efter 2 månader varav 2 veckor är dåliga, då är det inte enbart jag som betett mig illa.

Nu när jag tänker tillbaka så kunde jag självklart sagt ifrån tidigare, jag kunde betett mig annorlunda. Helt klart. Om jag nu skulle betett mig “perfekt”. Det samma kän man även säga om hennes beteende.

Jag har ju alltid varit konflikträdd och lite svag i mig själv. Behövt en hel del bekräftelse. Även om jag tränar på att bli bättre och tuffare. På att bråka. Och att bli mer självtillräcklig. Att det viktiga är vad jag tycker och tror om mig själv. Och idag var ett av tillfällena jag faktiskt märkte att det hänt nåt. Jag blev inte upprörd när hon sa rätt hårda ord om mig. Jag blev inte speciellt illa berörd. Jag tyckte lite synd om henne. Inte för jag betett mig illa. För det tycker jag inte. Utan för att hon tog allt så hårt.

Så stark har jag nog aldrig varit innan. Inget bekräftelsebehov. Jag ber inte om ursäkt, inte för nu, inte för då.

Rak rygg. Det känns skönt.

Frågade vännerna M & T om dom var sugna på en frukostfika.. Nej sa de båda i kör högt och ljudligt. Men häng med på kaffe och våffelbuffé på Sjöfartsmuséet.

Självklart.

Så nu har vi och deras respektive varit och ätit våffelbuffé. Helt underbart.

50 kr, ät så mycket du vill. Helt perfekt.
Gott, billigt och så får man göra dem själv.

Buffé is the shit.

Det blev galet igår. Kul.

Större delen av festen upplevdes backstage drickandes gratis öl och rökandes cigarriller. Helt utan anledning.

Förutom lite konserter med wadling, hello saferide (?), jmyhaze beatbox etc.

berättar mer när jag minns.

Ikväll är det nån sån där fest för media-, krog- och kulturfolk i gbg. Lite klubb för inbördes beundran med prisutdelning och grejer.

Inte på nåt sätt eliten, utan mer bottenskrapet och en massa wannabees.

Dit är jag bjuden.

Perfekt! Passar som handen i handsken. Men först sunköl på 2a lång.

- Dekadens?
- Javisst!
- Medvetet?
- U bet!

Vet inte om nån läser mig. Eller jo, nån är det ju. Några återkommande har jag. Som kommenterar.

Och ibland får jag kommentarer från helt okända. Vet inte om dom snubblat in. Eller om dom är här och härjar. Speciellt de gånger jag skriver nåt lustigt.

En gång i tiden så var jag inne och kollade trafiken flera gånger om dagen. Men just nu känns det inte så viktigt. Inte så intressant.

Jag skriver för mig själv igen. Och jag har inte behövt säga så mycket. Inte säga så mycket som jag kunnat skriva.

De sakerna som jag verkligen vill skriva om har inte kommit ännu. Har inte lyckats riktigt. Om 2005, om mitt ofödda barn. Om min släkt. Om min historia. Och brist på historia.

Tills dess skriver jag detta. Och annat. Men inte fullt lika mycket.

~ O ~

För ett år sen satt jag fast i en lägenhet på 87 kvadrat. Men en sambo som var särbo. Som inte borde varit nåt alls. Möjligtvis Exbo. 3 katter. Eget företag som inte gick alldeles lysande. Akademisk karriär Just avslutat mina första 25 poäng och skrev upp mig på 40 till för våren.

Inte mycket till fritid. Inte mycket till liv. Trivdes inte med nåt. Framförallt inte med mig själv. Och gjorde inte nåt åt det.

Så hur svart det än kan tyckas i bloggen idag så är det inget mot hur jag hade det förr. Nu mår jag bra nästan jämt. Idag är jag lycklig allt som oftast.

Jag har toppar, jag har dalar. Jag har bad hair days. Både i frisyren och i själen. Men det är inte svart. Det finns en framtid och den är tamefan vit, mjuk och puffig som bomull och luktar fräsch vårdag.

*sniff sniff*

Jag sökte och fick jobb för ett antal månader sen nu. För att slippa oroa mig allt för mycket över pengar. Medan jag går vidare. Medan jag viger kvällarna åt att tänka på vad jag vill bli när jag blir stor och studerar vidare.

Det var planen. Enkelt jobb. Komma vidare. Enkla pengar.

Så långt var allt bra. Jag valde i slutändan mellan 2 olika jobb.
Jobb 1. Roligare folk, mindre seriöst och solidt, kompisar där, centralt
Jobb 2. Solidare företag, enklare arbetsuppgifter

Valet föll på jobb 2. Ett av skälen var främst att kunna få enkla arbetsuppgifter (mkt tid till annat) och att inte ha några personliga relationer med mina arbetskamrater. Dvs jag kan lämna dem lättare när jag känner för det.

Redan första dagen hade jag ofantligt kul på jobbet. Afterwork som slutade på 05 på morgonen. Och det har bara fortsatt. Jag vaknar faktiskt varje, nåja, nästan varje morgon och ser fram emot jobbet. Vi har väldigt kul. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket på en arbetsplats innan. Vi spontan-sjunger, vi berömmer, skämtar skrattar tillsammans. Trots att mina arbetsuppgifter varit stundtals förbaskat tråkiga så trivs jag väldigt bra.

Och längtan efter förändring har väl faktiskt minskat lite. Men ändå. Jag ska gå kursen. Jag ska kanske inte gå vidare just nu. Men jag ska bli bredare. Öppna upp mig. Och bida min tid. Det är ju inte helt fel att göra med ett skratt och ett spontant framträdande av Volare.

~ O ~

Förlåt mig själv.

Förlåt att du inte tar för dig när du borde och säger ifrån när du borde.

Låg dag idag. Igår också.

Bjuder upp sorgsenheten till dans och kramar den hårt. Njuter av smärtan när den omfamnar mig och för en långsam dans till tindersticks…¨

I’ve got memories
I keep them away from me
They won’t behave
Won’t be what I want them to be

I’ve seen it all and it’s all done
I’ve been with everyone and no one

So many squandered moments
So much wasted time
So busy chasing dreams
I left myself behind

I’ve seen it all and it’s all done
I’ve been with everyone and no one

So this dying slowly
It seemed better than shooting myself
This dying slowly
It seemed better than shooting myself

En bit bort, inte så långt från mig
där bor en kvinna
hon är inte som alla andra, inte som de flesta
hon skäms inte, hon säger ifrån

hon står rakryggad
hon berömmer och kritiserar
mycket kritik har det varit

rättshaverist och gnällkärring
blir hon kallad bakom stängda dörrar

tänk att sanningen kunde vara så jobbig
tänk att hon kunde ha så rätt
tänk att hon ännu inte fått
den ursäkten hon förtjänar

Four o’clock in the morning and still we cannot sleep
Turning over turning round, twisting in our sweat
They say there is no rest for the wicked ones
Dear God what have we done?
There is no rest for the wicked ones
Dear God what is this evil that we’ve done?

nma

Idag är jag en del glad.
Två delar rolig.
En del nostalgisk.
Tre delar euforisk.
Halv del trött.
Fem delar galen.

Idag hade varit en dag för giftemål i Las Vegas. Med elvis eller tomten som präst. Jag vet inte varför. Men det är bara en sån där dag.

Tur ni inte är lika galna som jag. Då hade vi ju åkt..

I can tell you taste like the sky cause you look like rain

Var på middag med paranteserna igår. Dom ska resa bort 2-3 veckor och ville ses innan. Vem är jag att tacka nej till lite god mat.

Hur som helst så blev det middag och till det lite kaffe vid 19:30. Vi satt kvar och pratade med resten av familjen som var med och sen körde jag hem föräldrarna. Var hemma hos dem vid 21. Väl där så behövde dom lite hjälp med sin dator. Och sen satt vi och diskuterade. Allt från alkolism och blyghet till svenska skolsystemet.

Väldigt trevligt och tiden bara sprang iväg. Var hemma kring midnatt. Pigg som en lärka satte jag mig och började sortera och ordna lite ibland skivsamling.nu

Snart är jag nog klar där. Nån vecka eller tre bara. ;)

Hur som helst var klockan 3:40 sista gången jag tittade på den. Och jag gick upp vid 7:30.

Konstigt nog så är jag inte trött. Utan bara glad. Ett av skälen kommer lite senare idag.. Men ni får gärna gissa!!!

Kram
~ O ~