Ikväll är det nån sån där fest för media-, krog- och kulturfolk i gbg. Lite klubb för inbördes beundran med prisutdelning och grejer.

Inte på nåt sätt eliten, utan mer bottenskrapet och en massa wannabees.

Dit är jag bjuden.

Perfekt! Passar som handen i handsken. Men först sunköl på 2a lång.

- Dekadens?
- Javisst!
- Medvetet?
- U bet!

Vet inte om nån läser mig. Eller jo, nån är det ju. Några återkommande har jag. Som kommenterar.

Och ibland får jag kommentarer från helt okända. Vet inte om dom snubblat in. Eller om dom är här och härjar. Speciellt de gånger jag skriver nåt lustigt.

En gång i tiden så var jag inne och kollade trafiken flera gånger om dagen. Men just nu känns det inte så viktigt. Inte så intressant.

Jag skriver för mig själv igen. Och jag har inte behövt säga så mycket. Inte säga så mycket som jag kunnat skriva.

De sakerna som jag verkligen vill skriva om har inte kommit ännu. Har inte lyckats riktigt. Om 2005, om mitt ofödda barn. Om min släkt. Om min historia. Och brist på historia.

Tills dess skriver jag detta. Och annat. Men inte fullt lika mycket.

~ O ~

För ett år sen satt jag fast i en lägenhet på 87 kvadrat. Men en sambo som var särbo. Som inte borde varit nåt alls. Möjligtvis Exbo. 3 katter. Eget företag som inte gick alldeles lysande. Akademisk karriär Just avslutat mina första 25 poäng och skrev upp mig på 40 till för våren.

Inte mycket till fritid. Inte mycket till liv. Trivdes inte med nåt. Framförallt inte med mig själv. Och gjorde inte nåt åt det.

Så hur svart det än kan tyckas i bloggen idag så är det inget mot hur jag hade det förr. Nu mår jag bra nästan jämt. Idag är jag lycklig allt som oftast.

Jag har toppar, jag har dalar. Jag har bad hair days. Både i frisyren och i själen. Men det är inte svart. Det finns en framtid och den är tamefan vit, mjuk och puffig som bomull och luktar fräsch vårdag.

*sniff sniff*