Jag har haft en helt underbar helg. Helt fantastisk på massa plan. Har mest bara stressat ner och umgåtts med mig själv. Det bästa sällskapet man kan ha. ;)
Nu har jag även kommit igång lite med sd’andet. Och det är ju lite spännande. Började maila med en tjej i torsdags. Och efter att ha skickat riktigt långa mail till varandra hela helgen beslöt vi oss för att det är lika bra att ses.
Idag kl 14 mötte jag upp henne. Såg ut ungefär som på bilden och var ungefär lika trevlig som i mailen. Men det var helt klart nåt som saknades. Det fanns ingen spänning alls. Och när det är så. Herregud vad jag snabbt blir uttråkad och ointresserad. Jag behöver lite motstånd, lite gåtor. Jag vill inte ha en enkel person. Eller jo, det skulle vara jätteskönt. Men jag faller inte för dem. Och dom faller inte för mig.
Jag vill ha nån som är lite svår. Lite strulig. Nån som inte alltid mått bra. Då blir jag attraherad. Av dom som är lika skruvade som mig själv. Som är lika vridna. Som har en story.
Det gillar jag. Det var det inte idag.
- Snäll?
- Javisst!
- Trevlig?
- Jadå.
- Gemensamma nämnare?
- Flera.
- Värme?
- Nepp. Kalla handen….
Men trevlig stund var det i alla fall. Dock inte mer.
January 8th, 2006 at 21:46
Säg inte åt ngn men jag har oxå kollat in SD lite. Vet dock inte hur jag ska göra där. Det känns så konstigt. Fattar inte upplägget och allt känns svårt. Gaaah!
Men jag känner igen det där. När det går för lätt är det inte intressant. Man måste få lite mostånd, i hjärnan. Få arbeta lite för att komma på vem man har att göra med. En som serveras som en öppen bok direkt… den har man ju hunnit se så mkt av direkt på ngt sätt… Svårt att förklara. Men jag tror jag förstår vad du menar…
Jo.
January 8th, 2006 at 22:04
Jag lovar att hålla det helt hemligt. Inte berätta det för nån.
Nej, visst är det konstigt det där stället. Verkar som massa människor är så himla sugna på att träffa nån att dom glömmer det där med magi.
Jag vill bli överraskad. Jag vill bli iväg-svept. Jag vill bli ifrågasatt. Och det blir jag inte av en “snäll sprallig vanlig tjej”. Jag behöver nån svårare än så.
January 9th, 2006 at 18:15
Meh - ni får väl ta o gå ut o dejta varandra då! Ni tänker ju likadant åtminstone på en punkt. :)
Och sedan har jag funnit att det ibland är bra att dejta den raka motsatsen till vad man tänker sig att man vill ha. Man kalibrerar siktet lite liksom.
January 9th, 2006 at 19:19
Meh britta. Jag sparar ju mig till dig.
:)
January 10th, 2006 at 10:37
Va fan… ge henne en chans mannen! Du har sett för många überromantiska Hollywoodfilmer där det säger “pang!” direkt. Dylan sa “Sometimes the devil comes in disguise, as a man in peace”… det kanske finns massor bakom hos henne…
Äh va fan vet jag … :)
January 11th, 2006 at 12:35
Jag är en trygg och glad tjej. Men på date brukar jag hitta på några problem jag har, för kllar gillar ju sånt.
January 11th, 2006 at 12:42
Anna:
Är inte det lite falsk marknadsföring?
Dock så funderar jag på vad det är jag gillar och inte gillar när det gällar just detta. Misstänker att jag behöver en reflekterande person. Nån som inte har eller har haft det för enkelt. Empatisk och som har minst lika mycket djup som yta. Så problem tror jag inte jag “behöver”.
Svårt är det i alla fall…