Det hela började med ett svek från min sida. Jag lyckades dock hålla tyst om det. För att uppväga sveket blev jag extra trevlig. Och snäll. Och vänlig. Fan, jag spydde ur mig snälla och positiva saker. Jag gav bort hela mig själv.

Så för att komma i balans igen, då fanns det bara en sak jag kunde göra. Svika.

Så fortsatte det. Vänlig, svek, ångest. Vänlig, svek, ångest.

Lyckades aldrig med jämnvikten.

Sen kom allt fram. En del av mig tyckte det var så skönt. Kunna börja från början. Utan svek. Utan obalans. I jämnvikt.

Men så kommer kraven. De omänskliga kraven. “Du har ju svikit, nu får du visa att du ställer upp.” Så jag ställde upp. Omänskligt mycket. Bara för att väga upp sveket. Jag tömde mig själv.

Ensam kvar visste jag inte alls hur jag skulle komma tillbaka till mig själv. Hade inget annat sätt än det jag alltid gjort. Jag svek igen.

Och då kom ångesten. Igen.

Vad gör jag då. Tömmer mig i vänlighet. Och jag är tillbaka. De negativa cirklarna hakar i varandra. Spiralen utan slut.

Eller nej, spiralen som tog slut. Då var det bara så skönt. Det var inte mitt val. Inte förrän sekunden efter hon hade yttrat dom där orden.

Då kom mitt lugn.

Då hittade jag mitt fel.

Snart så upptäckte jag en kramp. som alltid funnits där. Precis som man inte hör fläktarna på jobbet förrän vid strömavbrottet. Precis så märkte jag inte krampen förrän den slutade.

Och nu står jag här. Med rent samvete, skeletten i garderoben till trots. Det har varit en bättre sommar, höst och vinter än på länge.

På väldigt länge.

Så länge jag kan minnas.

Det är nu jag ställer krav. Det är nu jag gör som jag vill. Tackar nej och överlever. Mer än överlever. Njuter till och med.

I uppgång som nedgång.

tänk den där dagen man vaknar av att solen lyser med snälla strålar i ögonen.
man gäspar lätt medan man vaknar till liv.
sen, alldeles efter känner man lukten av färskt kaffe.

hör steg som kommer mot sovrummet.

in kommer ett leende och strålande vackra ögon.
en mun säger “god morgon” och böjer sig ner och ger en puss.

det är en sån morgon man vaknar och luktar gott i munnen. det är en sån morgon man vaknar utsövd och på gott humör. det är en sån morgon man inte vaknar ensam..

….

…äsch. Skulle jag vara romantiker?

Vad ska ni göra på nyårsafton?

Vad skall jag göra på nyårsafton?

Känner mig minst sagt osugen på det jag blivit inbjuden till. Så nu har jag ingen aning om vad som väntar. Känner mig mest som sniff.

Hjälp.

Julaftons morgon vaknade jag med jordens näst största baksmälla. Jag hade ändå sovit någorlunda mycket och ätit en hel del. Nåja. Nåt ska man ju behöva betala för att man haft kul.

Morgonen spenderades i sängen och soffan. Framåt halv ett insåg jag att jag nog skulle behöva få nån mat i magen och att jag dessutom behövde slå in julklapparna.

Efter ett snabbt röj i klädkammaren insåg jag dessutom att jag saknade julklappssnöre och etiketter. Iväg till billhälls. Passade även på att inhandla lite snabb lunch.

Nåja… Dagen började med en grå dimma, gick igenom kaos och fortsatte sen med glögg hemma hos min bror.

Det var trevligt, socialt och allmänt bra stämning. Som det alltid är numera. God julmat, god juldryck och kaotiskt innan tomten kom.

När väl tomten visade sig var batterit till kameran lika slut som småbarnens tålamod.

Klappar delades ut. Och faktum är att jag fick allt jag ville. Även om folk har lite udda uppfattning om min kropp.. Fick både t-shirt o kalsonger i storlek XL. Jag är medium allt som oftast. Men det går ju att byta.

Sen blev det ostbricka och lite kaffe. Lite whiskey och så. Helt plötsligt var klockan 23 och brors svärföräldrar skulle hemåt. Jag och syrran fick erbjudande om att dela taxi och nappade.

Taxin åkte sakteliga in emot stan och när vi närmade oss där syrran skulle av var det nån av oss som insåg att vi inte alls ville hem. “Äsch, vi går o tar en öl istället.”

Sagt och gjort, vi hittade ett par öppna ställen men valde Bazar. Sen kom även vännen B förbi en sväng. Jag och syrran satt där. 1 öl blev strax 5 öl och massa timmar senare.

Helt plötsligt säger personalen till att det är sista beställningen, men ingen verkar bry sig. Inte dom heller. Folk fortsatte tjöta, dricka och ha det allmänt trevligt.

Vid 3-snåret tror jag det var jag sakteliga drog mig hemåt. Onykter men glad.

Sällan jag och syster har så bra chans att prata och bara umgås. Vi 2 själva. Så det var fantastiskt trevligt och nyttigt.

Idag känner jag mig bräcklig. Lite sådär ensam mitt ibland mina arbetskamrater.
Lite bitterljuvt.

En perfekt dag för att skriva spaltmeter av blogginlägg.
Så kom tillbaka snart igen.

Men nu. Först kaffe, sen skriva om julalkoafton.