Nånstans så ligger mitt intellekt, antingen på ett medvetet eller omedvetet plan, och försöker artbestämma mig.

Jag vet att jag är en väldigt mystisk korsbefruktning mellan ett antal olika typer.

Denna helgen har jag pendlat mellan att tillhöra enormus socialus och grandiosus solitarus. Men just nu känner jag mig som en ofrivillig grandiosus solitarus mitt bland andra människor.

Det är lite för tyst runt omkring mig. Lite för ensamt. Lite för få sms. Lite för sällan inbox-pling. Lite för lite människor på messenger.

Nånstans hamnar jag i känslan av att världen slutar finnas utanför mitt rum om jag inte hör nåt. Om inget plingar.

Konstig känsla. Hemsk känsla.

Vara så beroende. Av pling, av text. Av er.

- ping?
- pong!