Gott nytt.
Den 1:e januari 2005 kunde jag aldrig tänka mig att den 31:e december skulle vara sån här. Att jag skulle vara där jag är.
Mitt enda nyårslöfte är att jag ska se till att må ännu bättre nästa år.
Tack för alla kommentarer. Tack alla ni som läser och ett förbaskat riktigt gott nytt år på er alla!
Stor kram
~ O ~
Nu är den stora nyårsfrågan löst.
Fick bli det minst hemska av de olika alternativen. Kan nog bli roligt. Jag brukar ju allt som oftast få kul. Vad jag än sysslar med. Bara det är lite vänner och alkohol med i bilden.
Nejdå.
Det hela löste sig i alla fall på ett bra sätt och jag misstänker att jag kommer få kul. Det kommer vara en hel del folk där jag inte känner. Så det kan bli hur kul som helst. Ungefär så kul som man gör det.
Ikväll så fick jag en kul överraskning när jag loggade in hemma. Tack!
Annars så är det en lugn kväll. Sitter här med en god whiskey och pratar med lite gamla och nya bekantskaper. Känns helt okej för en kväll som denna.
Vad gör ni ikväll?
Här kommer ett monster till svänggung som ligger fint i tiden. Att det dessutom sjungs av en av de grupper som format mina tonår allra mest gör ju inte saken sämre.
Nyårshambo
Och natten den är vild, och dagen den är svår
och ingenting finns däremellan
rädsla för imorgon, skam ifrån igår
och Satan skyfflar kol i källarn
det stora är fördärvat, allting fint är litet
snart finns inte ens det lilla kvar
ansiktet är grått och samvetet är slitet
varje dag är som den sista dan vi har
Det verkar som det blivit nyår igen
ett nytt år har gått till ända igen
och det som skett kan aldrig hända igen
nu skall den nya tiden börja
det verkar som det blivit nyår igen
en stor del av vårt liv har gått, ett tu tre
och vi skall också tyna bort, ett tu tre
då finns det ingen tid att sörja
Jag vill till himmelen, men jag vill inte dö
blir kvar i helvetet istället
jag ger mig ut och letar upp en vacker mö
och väntar på den stora smällen
ty ingenting kan gro på jorden, som den snurrar
vi förstår det, både hon och jag
raketer lyser upp i skyn och alla hurrar
nu begynner vår domedag
Det verkar som det blivit nyår igen
ett nytt år har gått till ända igen
och det som skett kan aldrig hända igen
nu skall den nya tiden börja
det verkar som det blivit nyår igen
en stor del av vårt liv har gått, ett tu tre
och vi skall också tyna bort, ett tu tre
då finns det ingen tid att sörja
Big fish
Jag misstänker att jag har lite ångest just för nyårsafton. Därav att jag inte raggat upp nån kul fest.
Anledningen är att detta är första nyåret som singel på typ 7 år. Alltså lite huvudet i sanden. Lite struts. Som vanligt.
Klart det känns skönt att vara fri från mina gamla relationer. Jag är glad över att jag inte är kvar i dem. De var så negativa, så destruktiva. Men lik förbannat saknar jag dem. Eller nej, jag saknar nog att ha nån.
Well. På vissa sätt känns detta som mitt första nyår. Mitt första riktiga nyår. Med mig själv. Med den nya mig. Med den där jag vill vara. Den jag trivs som.
Och allt känns betydligt skönare när man tänker så.
Idag mår jag bättre.
Jag vet fortfarande inte hur jag skall spendera min nyårsafton.
Nåt bra förslag?
- ensam
- uppmärkssamhetsberoende
- självömkande
- kick-sugen
- bräcklig
- lite småledsen
Förlåt mig Angelica och Mimmi.
Jag borde sagt adjö på ett bättre sätt.
1. Skulle vara kul att höra om era favorit-inlägg. Själv har jag helt klart vissa jag är mer nöjd med än andra. Men skulle bara kul att höra er åsikt.
Comments please.
2. Kontaktannons.
Eftersom det verkar som *ALLA* singlar i blogg-sfären använder spraydate eller liknande så får väl jag vara lika bra. Och med stillestånd i skallen ber jag nu er om hjälp.
Kan inte ni skriva nån beskrivning av mig. Jag menar ni känner mig ändå på ett smått unikt sätt (unikt för mig alltså).
Maila till atervand [kanelbulle] hotmail.com
jag som trodde pizza skulle vara så gott.
och jag hade rätt.
men det är inte så gott nu. magen gillade inte alls den. eller så är det gårdag-kvällen den klagar på.
eller senaste veckorna.
igår var ganska trevligt, trots att jag säkert gjorde bort mig igen.
men jag vet inte riktigt.
Ps. a, jag ska förresten hälsa från Hanna.
Det hela började med ett svek från min sida. Jag lyckades dock hålla tyst om det. För att uppväga sveket blev jag extra trevlig. Och snäll. Och vänlig. Fan, jag spydde ur mig snälla och positiva saker. Jag gav bort hela mig själv.
Så för att komma i balans igen, då fanns det bara en sak jag kunde göra. Svika.
Så fortsatte det. Vänlig, svek, ångest. Vänlig, svek, ångest.
Lyckades aldrig med jämnvikten.
Sen kom allt fram. En del av mig tyckte det var så skönt. Kunna börja från början. Utan svek. Utan obalans. I jämnvikt.
Men så kommer kraven. De omänskliga kraven. “Du har ju svikit, nu får du visa att du ställer upp.” Så jag ställde upp. Omänskligt mycket. Bara för att väga upp sveket. Jag tömde mig själv.
Ensam kvar visste jag inte alls hur jag skulle komma tillbaka till mig själv. Hade inget annat sätt än det jag alltid gjort. Jag svek igen.
Och då kom ångesten. Igen.
Vad gör jag då. Tömmer mig i vänlighet. Och jag är tillbaka. De negativa cirklarna hakar i varandra. Spiralen utan slut.
Eller nej, spiralen som tog slut. Då var det bara så skönt. Det var inte mitt val. Inte förrän sekunden efter hon hade yttrat dom där orden.
Då kom mitt lugn.
Då hittade jag mitt fel.
Snart så upptäckte jag en kramp. som alltid funnits där. Precis som man inte hör fläktarna på jobbet förrän vid strömavbrottet. Precis så märkte jag inte krampen förrän den slutade.
Och nu står jag här. Med rent samvete, skeletten i garderoben till trots. Det har varit en bättre sommar, höst och vinter än på länge.
På väldigt länge.
Så länge jag kan minnas.
Det är nu jag ställer krav. Det är nu jag gör som jag vill. Tackar nej och överlever. Mer än överlever. Njuter till och med.
I uppgång som nedgång.
tänk den där dagen man vaknar av att solen lyser med snälla strålar i ögonen.
man gäspar lätt medan man vaknar till liv.
sen, alldeles efter känner man lukten av färskt kaffe.
hör steg som kommer mot sovrummet.
in kommer ett leende och strålande vackra ögon.
en mun säger “god morgon” och böjer sig ner och ger en puss.
det är en sån morgon man vaknar och luktar gott i munnen. det är en sån morgon man vaknar utsövd och på gott humör. det är en sån morgon man inte vaknar ensam..
….
…äsch. Skulle jag vara romantiker?
Vad ska ni göra på nyårsafton?
Vad skall jag göra på nyårsafton?
Känner mig minst sagt osugen på det jag blivit inbjuden till. Så nu har jag ingen aning om vad som väntar. Känner mig mest som sniff.
Hjälp.
Julaftons morgon vaknade jag med jordens näst största baksmälla. Jag hade ändå sovit någorlunda mycket och ätit en hel del. Nåja. Nåt ska man ju behöva betala för att man haft kul.
Morgonen spenderades i sängen och soffan. Framåt halv ett insåg jag att jag nog skulle behöva få nån mat i magen och att jag dessutom behövde slå in julklapparna.
Efter ett snabbt röj i klädkammaren insåg jag dessutom att jag saknade julklappssnöre och etiketter. Iväg till billhälls. Passade även på att inhandla lite snabb lunch.
Nåja… Dagen började med en grå dimma, gick igenom kaos och fortsatte sen med glögg hemma hos min bror.
Det var trevligt, socialt och allmänt bra stämning. Som det alltid är numera. God julmat, god juldryck och kaotiskt innan tomten kom.
När väl tomten visade sig var batterit till kameran lika slut som småbarnens tålamod.
Klappar delades ut. Och faktum är att jag fick allt jag ville. Även om folk har lite udda uppfattning om min kropp.. Fick både t-shirt o kalsonger i storlek XL. Jag är medium allt som oftast. Men det går ju att byta.
Sen blev det ostbricka och lite kaffe. Lite whiskey och så. Helt plötsligt var klockan 23 och brors svärföräldrar skulle hemåt. Jag och syrran fick erbjudande om att dela taxi och nappade.
Taxin åkte sakteliga in emot stan och när vi närmade oss där syrran skulle av var det nån av oss som insåg att vi inte alls ville hem. “Äsch, vi går o tar en öl istället.”
Sagt och gjort, vi hittade ett par öppna ställen men valde Bazar. Sen kom även vännen B förbi en sväng. Jag och syrran satt där. 1 öl blev strax 5 öl och massa timmar senare.
Helt plötsligt säger personalen till att det är sista beställningen, men ingen verkar bry sig. Inte dom heller. Folk fortsatte tjöta, dricka och ha det allmänt trevligt.
Vid 3-snåret tror jag det var jag sakteliga drog mig hemåt. Onykter men glad.
Sällan jag och syster har så bra chans att prata och bara umgås. Vi 2 själva. Så det var fantastiskt trevligt och nyttigt.
Idag känner jag mig bräcklig. Lite sådär ensam mitt ibland mina arbetskamrater.
Lite bitterljuvt.
En perfekt dag för att skriva spaltmeter av blogginlägg.
Så kom tillbaka snart igen.
Men nu. Först kaffe, sen skriva om julalkoafton.
Nu är jag trött på denna tystnaden.
Går offline. Kanske till och med går och lägger mig.
Så ses vi imorn. Hoppas jag…
Förlåt mig Björn, Patrik och Mikael.
Ert sällskap skulle blivit lite för mkt för mig ikväll. Jag behövde space.
Nånstans så ligger mitt intellekt, antingen på ett medvetet eller omedvetet plan, och försöker artbestämma mig.
Jag vet att jag är en väldigt mystisk korsbefruktning mellan ett antal olika typer.
Denna helgen har jag pendlat mellan att tillhöra enormus socialus och grandiosus solitarus. Men just nu känner jag mig som en ofrivillig grandiosus solitarus mitt bland andra människor.
Det är lite för tyst runt omkring mig. Lite för ensamt. Lite för få sms. Lite för sällan inbox-pling. Lite för lite människor på messenger.
Nånstans hamnar jag i känslan av att världen slutar finnas utanför mitt rum om jag inte hör nåt. Om inget plingar.
Konstig känsla. Hemsk känsla.
Vara så beroende. Av pling, av text. Av er.
- ping?
- pong!
Den senaste tiden har inneburigt väldigt mycket utgång och alkohol.
Julfest, spelning och sen min egna glöggfest förr-förra veckan.
Förra veckan så var jag ute en sväng kvällen före julafton, på själva julafton och på annandagen. Väldigt spontant men ändå inte dessto mindre utgång.
För att berätta lite börjar jag såklart med den 23e.
Jag och vännen B skulle äta en sen lunch. Båda var klara med alla klappar och vi var allmänt nöjda. Klockan var strax innan fyra och vi klampade in på saluhallen. Det var konstigt nog ganska lugnt där. Han tog en öl till maten och jag kände mig minst sagt sugen. Men kör man så dricker man inte. Anyway.
Övertalade vännen B om att lämpa av min bil hemma hos mig innan vi åkte inåt stan igen. Vi traskar in på vår gamla stammis-pub och hälsas varmt av ena ägaren. Det är vi och 2 gäster till. In med första ölen och andra. Sen börjar det dimpa in lite fler folk.
Slutligen satt vi två-tre timmar senare och diskuterade djurlivet i florida kontra australien med en amerikanare och den australiensiska bartenden.
Väldigt underhållande.
Kl 19 var både jag och vännen B redigt onyktra och han ville gå hem. Jag började vandra hemåt med ringde vännen K på vägen. Det visade sig att hon var i samma sits som mig. Onykter o påväg hemåt för att hennes vänner inte ville vara kvar ute. Vi möttes upp och fortsatte dricka oss redigt berusade på en annan trevlig pub.
Väl hemma vid midnatt däckade jag på soffan efter en fantastiskt kul kväll. Julaftons morgon vaknade jag bakis och väldigt trött.
Förlåt mig Hanna.
Jag har inte riktigt haft tid att höra av mig. Har varit upptagen. Har inte velat säga hej o att jag inte hinner fika. Kanske har jag varit lite feg också. Men det kommer. Nu har jag tid. Jag hörde ju av mig på jul. Trots att det var lite hemligt.