Brukar sitta uppkopplad emot datorn där hemma när jag är på jobbet.
För att slippa blogga direkt, för att läsa alla underbara mail från etc etc..

Men så idag på lunchen hände nåt. Jag vet inte alls vad. För när jag kom tillbaka så var min dator borta. Kan inte nå den på nåt sätt.

Väldigt mystiskt.

Så, nu ska det bli väldigt spännande och se varför jag är offline hemma, och hur länge det varar.

Vi får helt enkelt se, om jag har nåt internet i helgen, bbb brukar ju strula titt som tätt.

Kram
~ O ~

Nu har det kommit ett sånt där tillfälle när det är dags för mig att be er om hjälp igen. Det är som såhär att jag skall ha lite kombinerad inflyttningsfest och glöggfest.

Jag har i villervallan lovat att jag skall bju på glögg och tilltugg. Självklart kommer jag ju bju på de där vanliga jul-kakorna (dom där av peppar och av katter). Men jag skulle vilja ha nåt mer.

Alltså, nåt smått att äta som är juligt och så. Gärna lite kul.

Tipsa i kommentarer eller maila mig.

Tack & kram

~ O ~

Igår och i förrgår var 100% oinsperation inför allt kreativt. Satt o slöjobbade med klipp & klistra-jobb.

Men idag. Idag. Idag skall jag vara rolig, duktig och låta texterna flöda.

Snart i alla fall.

Kram

Tonight, as you stare at the ceiling again
With you lover turning away
Disappointment closing in like the walls
And you try, you try to talk about love
And they put their arms around you
But still you feel all alone - wonder why
They don’t understand you
None of them understand you
And it doesn’t have to be this way
I know you try to do the things they say
Justin Sullivan
www.newmodelarmy.org

I hate the lonelyness more than you there for I stay
There’s no cards left up my sleeve
You have to take me this way

Maybe what they call deep love is happening to us
We’re to fat and scared to run
So we learned how to get along
Cecilia Nordlund
www.monkeystrikes.com

Dessvärre verkar min vän läkaren vara sen från sitt jobb i borås, så nu sitter jag bara o väntar på att han ska kunna ses. Vilket i sin tur innebär att det dröjer innan jag kan träffa min M.

Varför måste en lastbil tappa betongklumpar på boråsvägen idag för.

=(

Så, nu har arbetsdagen snart gått.

Vad har jag gjort idag?

Skrivit lite blogg. Jobbat lite. Och tänkt lite. Mycket mer än så är det inte.

Jag är en dålig människa.

ikväll firar jag och min M en månad. Att tiden gått så fort. eller så långsamt. Känns ju som vi kännt varandra jättelänge. Men på samma gång så känner vi varandra knappt.

Denna månaden har varit helt underbar och jag har på många sätt mått bättre än jag nånsin gjort tidigare. Någonsin.

Vet ju att det inte beror på min M, inte bara i alla fall. Det är min egen förtjänst. Jag har inte behövt oroa mig över jobb, jag har sett till att vara ärlig mot mig själv, jag har kommit i ordning i lägenheten. Jag har helt enkelt kört mitt nya liv.

(Hur patetiskt låter inte det då!?)

Min M har ändå varit en bidragande orsak till att jag är glad varje dag.

Hur som helst. Vi firar 1 månad.

Hon skall iväg och träna. Jag skall träffa (läs: “ta ett par öl med”) min vän Läkaren.

Men vi ska ses efteråt.
Ska jag ta med kaka då?

Det går mot ljusare tider. Det är så det känns. Mörkret regerar ute, men jag är ljusare. Jag är en stjärna, en sol. Jag liseberg i december.

Eller så kanske det bara är så att jag tröttnade på det svarta.

=)

Tyck till nu då..

Ps. Tror det är dags att slå ett litet slag för att ni ska maila eller msn:a mig igen. Kom igen, make me happy!

Tänkte jag skulle göra lite förändringar..

Det blev mycket förändringar istället.

Vad tycks?

Nu är det dags att lämna jobbet. Ska hem till föräldraskapet ikväll och äta lite. Tjöta lite. Tigga lite. Och kanske kanske, om jag vågar, berätta om min M.

Vi får se..

Rapporterar hur allt gått senare ikväll.

Om man är nöjd med det man har försvinner lusten till förändring?

Är lite rädd för det.

För idag så är jag ganska så nöjd. Jag trivs ganska så bra. Vissa saker extremt bra andra helt okej. Men det är ju inte perfekt. Som om det nånsin blir det. Men ändå. Jag känner ju att jag kan bättre. Men ändå så är jag nånstans trött på förändring. För trött för att vilja gå vidare.

Jag kan få ett bättre liv. Jag har ju en plan. Eller som det känns idag; att jag hade en plan. Jag behöver ta tag i den nu.

Inte ändra den utan faktiskt gå vidare på den. Köra vidare längs vägen jag vet att jag vill ta. Den må vara jobbig. Det må vara uppförsbacke hela vägen. Det spelar ingen roll. Jag vet att jag vill nå fram till målet.

Trötthet, lathet eller tanken att nästan duger ska inte få hindra mig. Inte denna gången. Denna gången så skall jag springa klart.

Och jag vill ha sällskap. Håller du mig i handen när jag behöver stöd? Uppmuntrar du mig när jag behöver pepping? Skäller du ut mig när jag ger upp? Men framförallt, är du min vän?

jag är killen med projekt.
Tusentals projekt. Jag får mängder med idéer på saker som jag vill göra, saker jag vill bygga. Tusentals planer.

Så mycket idéer. Så mycket roliga idéer. Så mycket jag vill göra.

Men dessvärre så lite tid. Och så lite intellekt.

Jag varken hinner eller orkar med allt jag vill göra. Istället så kommer jag på 5 tusen projekt om året. Påbörjar 100 och slutför kanske 3 av dem.

Så på sätt och vis är det ett under att jag fortsatt blogga så här länge. Och tänker fortsätta med det.

Nånstans så känner jag mig lite rädd att jag missar saker jag vill göra. Saker jag drömmer om. Saker som skulle vara underbara att genomföra.

Bara för att jag inte hinner. För att jag inte orkar.

För egentligen är nog inte tiden det största problemet. Utan intellektet. För många av projekten involverar just lära sig nya saker. Hur kul jag än tycker det är så orkar jag inte med allt. Dessvärre.

Jag tog mitt nuvarande jobb just för att orka utveckla min fritid mer. Hinna med allt det där jag inte orkade när jag drev mitt eget företag. Ännu så länge har jobbet tagit väldans massa av mitt ork. Men jag kommer in mer och mer i det.

Så snart kommer ni se förändringar här… I färg, i form och framförallt i mina ord och tankar. Men tills dess får ni leva med den gamla vanliga ~ O ~.

idag skulle jag mest bara vilja ligga kvar under täcket.
mysa med dig. lukta på dig. vara din.

idag skulle jag helst vilja vara din.

för mycket vardag
för lite annan dag

men snart hoppas jag.
du och jag
i min soffa
i din säng

nära
nakna
vackra

som vi är…

idag är det jobb som gäller.

bara jobb och inget annat.

nästan inget annat.

bara lite blog, lite mail och kanske lite msn.
men sen är det mest jobb.

Och kaffe!
Jag visste det var nåt som saknades..

Det är inte förrän bara några månader sen
jag insåg att det bästa sättet att känna sig hemma.
Det är att skapa sitt eget hem.

Och jag ska kalla mig själv tänkare…. Ironiskt.

Men det börjar bli ett hem hos mig nu.
Möblerat med stor dos vänner och liten dos familj. Målat med självkärlek och byggt av insikt.

Tänk att just luftslott är det som saknar mest insikt. Ironiskt det oxå.
Borde ju heta bunker. Speciellt som huvudet oftast är i sanden och kroppen i luftslottet. Bunker är bättre.
Lite mer deprimerande. Precis som det är. Som luftslott bör vara. Eller förlåt, bunkrar bör vara.

Tankar i morse:

Jag är inte som alla andra.
Eller snarare. Jag vill inte vara som alla andra.
Eller ännu snarare. Jag vill vara som alla andras bra sidor men inte de dåliga.

Alltså de sidor jag tycker är dåliga.

Men faktum är, jag är inte som alla andra. Jag har inte samma åsikter eller tankar. Jag fungerar lite olika. Det är så det känns i alla fall. Jag greppar världen på ett annat sätt. Min utsikt är unik.

Det är ganska lätt att acceptera, bara man tänker lite på det inser man ju att ingen har mina erfarenheter eller upplevelser. Jag är unik. Mitt liv är enbart mitt. Precis lika unik som dom flesta andra. Så jag antar att jag är som alla andra?

Men ändå.. Jag kan ofta känna att jag rör mig lite utanför de vanliga gränserna. Jag har lite andra åsikter, lite andra tankar, lite andra handlingar. Jag försöker ju stå för mig själv och vara “mig själv”. Men på samma gång så är det ju ibland lättare att falla in i ledet. Välja sina fajter så att säga.

Och på samma gång. Jag vill ju passa in, vara ungefär som alla andra. Men nånstans är jag inte det. Undrar om alla andra känner på samma sätt. Vem är det då som sätter umgänges-tonen som alla spelar med till? Om alla försakar sig själva.

Jag måste sluta vara filosofisk när jag är bakis…

Vart o fikat idag och sen, efter det mötte jag upp med min M och några vänner till henne. Hann med 2 öl och massa engelska innan det var dags för hemgång.

Dessvärre har hon besök från uk i helgen så jag kommer inte få sova med henne. =(

Så jag gick hem. Nu sitter jag här. Sällskapssjuk och smått uttråkad och egentligen aningens för trött för att lägga mig.

Kanske borde se en film.. Eller lyssna på en skiva..

Eller läsa nån bok..

Svåra val. Slutar väl med att jag sitter här. Som vanligt.

~ O ~

Ps. Hur som helst så saknar jag dig redan. Jag har inte fått nog ännu. Långt ifrån. Vill ha mer…

Jag känner mig hemma.
Betyder det att jag har hittat rätt nu?
Är vägen inte enkelriktad längre.
Har jag hittat ut?
Jag är i alla fall nöjd.
Och det är bra.

———————————–

…and even you can find love…