Det dåliga samvetets grepp.

Varför får alltid det dåliga samvetet mig att låsas. Att jag inte kan göra nåt. Inte lösa nåt.

Så istället för att bita det lite sura äpplet och be om ursäkt. Göra en snygg avslutning. Så man kan gå vidare. Båda två. Nej. Istället så fortsätter jag att vara i nåt form av Status Quo medans äpplet bara surnar och blir mer och mer ruttet.

Helt klart nåt att lova sig själv. Bit i det sura äpplet direkt och ta tag i saker. Innan det blir för sent.

Kanske till och med göra mig en paj. Med vaniljsås.