Det känns konstigt och ensamt när du inte ligger i min säng. Jag tror bestämt att jag saknar dig.

I lördags var jag på konsert, Rosie Thomas. Var alldeles jättebra. Kvällen blev fantastisk på massa sätt. Först o främst för att jag hade väldigt kul med min ny-gamla vän K. Och sen var vi på konsert med Rosie som jag knappt lyssnat på alls. Eftersom jag tyckte det var dunderbra så köpte jag såklart ett par skivor. Så denna veckan blir det till att lyssna in sig.

Nåja. Det blev mycket alkohol, en hel del skratt och lite allvar emellan.

Söndagen var mest bara huvudvärk och varm ost i olika former.

PS.
Jag hade mina fina schack-skor på mig hela kvällen, trots minusgrader.

Om jag vore singel.
Om jag vore tjej.
Om jag vore söt.

Då skulle jag nog först vara lite förtjust i Jonas eller Jonas för att sen inse att det är Eff jag vill ha.

Tur för dom är jag inte singel.
Tur för dom är jag inte tjej.
Och jo, det finns dom som tycker jag är söt.

Första nysnön får mig alltid och tänka på min barndom. Hur man var ute från morgon till sen kväll. Så länge man fick. Man frös om sina blöta fötter.

Jag och R byggde alltid snökojor i drivorna som byggdes upp när garaget skottades. Och så satte vi oss på taket och åkte ner längs tegelpannorna. Flög ut över kanten och landade i snödrivan ett par meter nedanför.

Snöänglar?
No way.
Vi var snögangsters!

Bland det vackraste som finns är en soluppgång en frisk vinterdag. Såhär var min resa till jobbet imorse vid halv 9.

Det är fortfarande så att jag tänker på dig.

Den där gången vi drack saft i ditt kök, efter vi hade kört BMX-race i skogen. Det är oftast första bilden, innan resten rinner över mig.

Vi hade tusentals klubbar. Minns du?
Bara du och jag. Vi var en enhet. O&R.

Jämt, varje dag.

I skogen, vid vattnet, på garaget, vid fotbollsplanen, cyklandes. Alltid. När vi gjorde inbrott i det där förrådet. Eller hur var det? Kröp vi bara in i hålet som redan fanns?

Det är klart det fanns andra, M1 & M2 var ju med ibland. Dom minns jag också.
Det var lite vi mot dom,
trots att vi alla fyra ville samma sak.

Som den där gången vi byggde en bunker i skogen. Vi kom ju inte så långt. Men vi hade gröna stövlar allihopa. Och fällknivar. Eller när vi hoppa från garaget till trädet.

Det är inte så längesen nu jag läste om M1. Hans självmord var verkligen ingen chock. Tragiskt? Javisst. Överraskande? Nej. Dessvärre inte.

M2 verkar inte heller må så bra. Senast jag hörde var att efter en semester på Lillhagen så blev han tydligen pingstvän. Eller om det var nåt annat. M1s sorti tog väldigt hårt. Hoppas M2 mår bättre nu. Han har ju haft det värst av oss alla.

Och så du, Robert, vi sprang påvarandra för ett tag sen. Du hade haft en hemsk natt. Inte sovit en blund, gjort slut med tjejen och pratat hela natten. Dina ögon gick i kors.

Men det var inte det enda. Det var nåt mer, nåt jag egentligen inte vill se hos dig. Men du har förändrats. Åren i Australien hade slitit ut dig. Antar att gräset var allt för gott. Där på andra sidan.

Om det bara stanat vid gräs, men du tog nog mer än så. Där på andra sidan.

Jag inser att vi alla tagit olika vägar, alla 4. Och att vi stängt dörren till vår historia. Kanske är jag den enda som öppnar och ser bakåt. Jag vet inte.

Allt jag med säkerhet har kvar är minnet.
BMX genom skogen, mellan träden. Alla 4 på en rad.
Ut till lekplatsen och fram mot hoppet vi byggt av sand. Hur hoppet kollapsar när nån av oss försöker hoppa. Och personen hamnar med framhjulet i en grop. Skrevet mot styret, skrik av smärta och skratt från alla andra. Hjärtligt skratt.

Vem det var som ramlade?
Det minns jag inte. Och det känns som att det inte spelar nån roll längre…

~ O ~

Jag har inte alltid varit så bra på det där med att hantera stress. Tvärt om har jag ofta varit ganska usel. Men nångång i våras började det hända saker på den fronten och nu är det väldigt sällan jag överväldigas av stress runt omkring mig.

Sakerna jag kom på var i huvudsak 5 saker.

1. Lista allt som stressar.
Skriv ner allt som du måste göra och allt som stressar dig. Bara enkla punkter. Stryk allt eftersom du blir klar.

2. Gör allt som tar mindre än 5 minuter direkt
Ingen idé att hålla på det. Bättre att bli klar och lägga det bakom sig om det går snabbt.

3. Stryk allt du inte kan påverka
Det är väldigt lätt att stressa upp sig på sånt man inte kan påverka. Som väder, som spårvagnen är sen. Man mår verkligen inte bättre av att tänka på sånt. Som såhär tänker jag:

Det finns 3 grader av påverkan.
A. Situationer man inte alls kan påverka. Exempelvis vädret.
B. Situationer man indirekt kan påverka. Exempelvis en sen spårvagn.
C. Situationer man direkt kan påverka. Exempelvis att man behöver göra nåt.

Stryk allt från listan som tillhör kategorin som man inte kan påverka (A). Som t.ex. att du väntar på besked från nån..
Tänk sakerna som tillhör kategorin indirekt påverkan (B). Kan man göra nåt annorlunda nästa gång? Ska man ta en spårvagn tidigare om man ska åka i rusningstrafiken.
Gör sen alla saker som tillhör kategori direkt påverkan (C).

4. Gör klart
Påbörja inget nytt förrän du är klar med föregående sak. Då är du 100% effektiv på just det du gör i den stunden. Bocka av allt du blir klar med.

5. Isolera dig
Ibland kan det vara alldeles lysande att isolera sig. Stänga av telefonen, mail, msn etc. Varje gång man blir störd tar det ofta massa minuter att komma igång igen. Är det värt det? Kanske bättre att köra på 100% ett par timmar och ta det sociala senare.

Så.. Det var lite av mina tankar. Hur gör ni?

Vila i frid G.
Hoppas du kan andas frisk luft nu, hoppas du snart får dansa med de dina.
Hoppas allt känns bättre nu.

Mina tankar har varit oftare hos dig i helgen än vad jag vill. Och nånstans känns tillvaron ganska orättvis. Jag sörjer ditt öde och jag lider med dina nära. Trots att jag bara var åskådare från håll.

Men det är väl sån jag är.

Vissa saker bör man fråga sig varje dag.

Jag har haft en liten förstoppning med skrivandet. Inte kommit vidare utan hela tiden fastnat varje gång jag vill skriva nåt. Jag har ju publicerat lite men ärligt talat är det väl inte några världsförändrande saker det blivit. Tvärt om så har det mest varit dagboks-skit den senaste tiden.

Varför publicerar jag då skiten?

Jo, det är lite för att jag inte vill tappa skrivandet. Ofta så kan lite skit-skrivande föda bättre idéer. Men ärligt talat så vill jag ju inte tappa läsare heller. Jag skriver inte för er, men ni läser för mig. ;)

Så igår när jag och min M låg i hennes soffa o slösnackade lite sa hon följande klokhet:
“Jag vill att nån ska vara tillsammans med mig för att den personen vill vara tillsammans med mig. Vill vara tillsammans med mig just den dagen. Inte för att det är nåt han bestämt sig för. Inte att han lovat sig själv att såhär skall det vara.”

Jag kan inte annat än hålla med. För mig är det jättemycket just så, jag vill ju att min M ska vilja vara min varje dag hon vaknar. Sen så självklart, om förhållandet blir långt, så kommer det komma sämre dagar. Men ni förstår idén.

Och egentligen borde jag skriva av samma skäl, för att jag vill berätta nåt för er idag. Eller att jag behöver skriva av mig något. Men det är svårt att vara så sann när man på samma gång blir hedrad av era besök och kommentarer.

Så, för att knyta igen flum-säcken för nu. Jag fortsätter försöka skriva. Och ja, ibland är det skit och ibland är det lite bättre. Men jag skall också försöka att älska bloggen varje dag. Att inte skriva för att kunna pinga eller så..

- Ping?
- Pong!

~ O ~