ikväll firar jag och min M en månad. Att tiden gått så fort. eller så långsamt. Känns ju som vi kännt varandra jättelänge. Men på samma gång så känner vi varandra knappt.

Denna månaden har varit helt underbar och jag har på många sätt mått bättre än jag nånsin gjort tidigare. Någonsin.

Vet ju att det inte beror på min M, inte bara i alla fall. Det är min egen förtjänst. Jag har inte behövt oroa mig över jobb, jag har sett till att vara ärlig mot mig själv, jag har kommit i ordning i lägenheten. Jag har helt enkelt kört mitt nya liv.

(Hur patetiskt låter inte det då!?)

Min M har ändå varit en bidragande orsak till att jag är glad varje dag.

Hur som helst. Vi firar 1 månad.

Hon skall iväg och träna. Jag skall träffa (läs: “ta ett par öl med”) min vän Läkaren.

Men vi ska ses efteråt.
Ska jag ta med kaka då?