Tankar i morse:

Jag är inte som alla andra.
Eller snarare. Jag vill inte vara som alla andra.
Eller ännu snarare. Jag vill vara som alla andras bra sidor men inte de dåliga.

Alltså de sidor jag tycker är dåliga.

Men faktum är, jag är inte som alla andra. Jag har inte samma åsikter eller tankar. Jag fungerar lite olika. Det är så det känns i alla fall. Jag greppar världen på ett annat sätt. Min utsikt är unik.

Det är ganska lätt att acceptera, bara man tänker lite på det inser man ju att ingen har mina erfarenheter eller upplevelser. Jag är unik. Mitt liv är enbart mitt. Precis lika unik som dom flesta andra. Så jag antar att jag är som alla andra?

Men ändå.. Jag kan ofta känna att jag rör mig lite utanför de vanliga gränserna. Jag har lite andra åsikter, lite andra tankar, lite andra handlingar. Jag försöker ju stå för mig själv och vara “mig själv”. Men på samma gång så är det ju ibland lättare att falla in i ledet. Välja sina fajter så att säga.

Och på samma gång. Jag vill ju passa in, vara ungefär som alla andra. Men nånstans är jag inte det. Undrar om alla andra känner på samma sätt. Vem är det då som sätter umgänges-tonen som alla spelar med till? Om alla försakar sig själva.

Jag måste sluta vara filosofisk när jag är bakis…