Jag har en god vän, låt oss kalla honom Björn eftersom han heter det, som är en riktig snobb på vissa plan. Det skall vara rätt sorts whiskey, rätt sorts musik och rätt sorts kaffe.

Han är den där typen som verkligen tar reda på en massa om sitt intresse. Han testar massa olika Caféer och för att sen komma sitt bedömmning. Eller rättade sagt sin dom. Då finns det oftast bara två betyg. Bra eller dåligt.

Det kan vara väldigt frustrerande att umgås med honom. Att gå på café. Det måste ju vara bra NOG. Extra svårt blir det när även jag har vissa tendenser av att tycka om vissa kaffesorter mer än andra. Det i sig ger väl inga större problem om vi tycker samma. Nu gör ju inte vi det. Vi har olika smak. Då finns det två vägar att gå.

1. Dra med honom dit jag tycker om att gå. Lyssna på hans kommentarer om att kaffet inte är gott nog. Som ofta upprepas ett antal gånger.
2. Gå på hans ställe och till skillnad från honom bara poängtera att kaffet är sämre och sen lida i tystnad.

Hans gnällande gör att man verkligen kan tappa lusten för en fika. Eller att exempelvis diskutera musik.

På det sättet påminner han om min pappa, svart eller vitt. Principer hit eller dit.

Sen han började hos sin terapeut har det uppkommit lite gråzoner. Så nu kan man faktiskt prata med honom om ett och annat. Vem vet, snart kanske man kan fika i majorna helt utan gnäll.

För övrigt dricker han inte expresso utan föredrar en Macchiato på Bar Centro.