Nånstans har jag ändrats.

Jag var en kille som drack mitt kaffe svart med lite socker i. Alltid på samma sätt. En dubbel espresso, eller bara vanligt kaffe.

I med lite socker.

Jag var fast i ett liv jag inte ens visste att jag vantrivdes i. Hjulet snurrade på och nånstans i min magtrakt fanns en spänning jag alltid levt med.

Mitt liv tog slut i våras, men under försommaren hittade jag ett nytt liv. Ett liv där jag bestämt mig för att må bra. Att vara lycklig.

Helt plötsligt en dag började knuten i magen lösas. Det var då jag upptäckte att jag haft den. Knuten försvann.

Jag har fortsatt känna efter vad jag verkligen vill. Gå dit jag vill, göra det jag vill. Det JAG vill. Vara den JAG vill vara.

Så en dag lyckades jag få in en latte av misstag, tänkte inte mer på det utan drack snällt upp den och insåg. Detta tycker jag om. Detta är nåt jag vill dricka.

Jag är inte en dubbel espresso längre. Jag är inte en knut i magen. Jag är en glad latte. En lycklig människa. Jag håller på att ändra riktning. I livet, i tillvaron. I mig själv. Hitta tillbaka till mig själv.

Och numera tar jag helst en stark latte.