Jag kan fortfarande känna hur det luktar lite av dig. I min säng.

Där ligger byxorna du lånade, vill inte ta undan dem. Utan ha dem framme, så jag vet att du verkligen finns, en påminnelse. Precis som ringen du glömt i mitt badrum. Armen klarar ju inte hur många nyp som helst.

Det är bra att du är glömsk, jag tycker det sött. Min underarm oxå. Den är väldigt tacksam. Nästan lika tacksam som jag är, att du inte är en dröm.