Tittade förbi pappas jobb på vägen hem från mitt jobb, skulle hämta ett par saker jag lämnade hos dem i lördags på släktmiddagen.

Visade sig att mamma skulle på teater ikväll och pappa, sällskapssjuk och uttråkad, föreslår såklart en soppa hos pelle. Jag är ju inte den som är den utan inser att jag måste offra mig. Så nu blir det fisksoppa eller liknande i baren hos pelle.

Detta är långt ifrån första gången. Tvärt om så brukar pappa och jag alltid käka ute minst en gång den där veckan mamma är bortrest. Tror dels det beror på att pappa är dålig på det där med att laga vardagsmat men också att han inte trivs med att vara själv.

Hur som helst är jag inte den som klagar. Det är ju lite bättre än alternativet, ärtsoppa på tub.

Hörs senare!

Idag har varit en bra dag.

Sov gott, med mysigt sällskap. En himmelsk sked. Jag kom tidigt till jobbet och har fått en hel del bra gjort där idag.

Nu skall jag hemåt, skicka inbjudan till alla mina vänner. Senare ska jag mest bara vara. Försöka läsa lite i nån av mina nya böcker jag knappt ens tittat på. Kanske kommer jag även lägga ut lite bilder.

Lägga mig tidigt för att vara dundereffektiv imorgon.

Ps. Önskemål om vad som skall fotas? Comments please!

Jag har i princip alltid haft något som jag tyckt varit jobbigt, nåt jag velat fly ifrån. Nåt jag velat komma bort från. Ibland ett jobb, ibland en person och ibland mig själv.

Det har alltid varit prio 1, att komma bort. Det har aldrig blivit bra, att fly från nåt helt utan mål. Många gånger har jag sprungit från ett monster rakt in i famnen på ett värre monster.

Jag vet inte om det beror på ålder, visdom eller något annat, men idag har jag börjat fly mot nånting. Fly mot min framtid, mot mina drömmar. Istället för att fly från mina mardrömmar. Jag är mer kall idag, mer planerande. Mer logisk och mer målinriktad.

Och eftersom jag så länge haft den vanan att rymma “ifrån” istället för “till” känns det konstigt idag, jag känner mig nästan hemsk. För att jag planerar hur jag ska nå mina mål. Känner mig psykopatisk nästan.

På samma gång inser jag ju att det inte är fel. Att följa en plan, en ritning. Annars tenderar ju huset man byggt falla ihop ganska snart. Och jag vill ju faktiskt ha ett hus, inte ett luftslott eller ett tält uppsatt i smyg på en äng. Nån form av stabil grund, ett tak och några väggar.

Nån skrev i en kommentar att jag låter piggare och mer energirik numera.

Det är kul, för det stämmer verkligen.

När jag började denna bloggen var jag på en helt annan bana än den jag är idag:
- Jag var mitt emellan två boenden.
- Jag kämpade med mitt egna företag.
- Jag visste bara vad jag ville komma bort ifrån, inte vart jag ville.

Idag, 2 månader senare har det hänt en hel del..

- Jag har kommit iordning med min nya lägenhet.
- Jag har fått ett jobb som innebär att jag kan tänka på annat kvällstid.
- Jag vet på ett ungefär vart jag vill och har börjat ta första stegen.
- Jag har träffat en underbar flicka. Min M.

Så, ja, jag är mer optimistisk och glad idag än för ett par månader sen.

Kram!

Note to your self:
Blogga om att fly och att välja.