En god morgon. | November 9th, 2005
Du var så söt när du inte ville vakna, när du låg där och gnydde & kved varje gång jag snoozade klockan. När du inte ville vakna. Så sött.
Sen när jag gick upp, du låg kvar i värmen. Vad jag inte ville lämna dig. Jag ville finnas där vid din värme.
Jag gick upp, grejade, gjorde mig i ordning och sen när jag gick tillbaka för det otacksamma jobbet att väcka dig möttes jag av ett strålande leende.
Jag smälter…
November 9th, 2005 at 23:26
Oj, så sockersött!
“När du inte ville vakna. Så sött.”
Vänta ett halvår eller så. Då blir det:
“Men faan! Gå upp nurå! Du skulle ju stänga av klockan! Gå upp nu!” *Spark i baken*
gqtqkfEller?