Så lämnar jag er för snart 6 timmar sen med en enkel fråga..

Och vad får man, inte nåt. Inte ett svar, inte en åsikt.

Ni är usla.. Eller väldigt nöjda. ;)

Hur som helst. Var ju och hälsade på den lilla hunden nu ikväll. Väldigt passande att besöka en liten hund med min ryggställning.. Krökt med huvudet tittande neråt. Hur som helst var han helt bedårande söt. Så liten att man knappt kan förstå att han lever. Än mindre har en personlighet.

Och självklart blev jag allt lite sugen på att skaffa mig en hund. Men nääää. Inte så sugen att jag kommer känna det imorgon oxå.

Har med stor behållning läst Effs och Jonas berättelser om hur deras relationer till flickor började. Har blivit väldigt inspirerad men känner på samma gång att jag vill suga ett par dagar på den karamellen. För även min kommer bli en lång historia. Kan jag tänka mig.

Tills dess, kram på er.

~ O ~

Har varit mycket gnäll idag. Det har inte varit med mening. Vill ju inte ha det så. Inte vara gnällmes. Så därför ber jag er alla om ursäkt. Bättre att komma hit imorn. Då kommer det vara bättre och roligare.

Men men..

För att locka er tillbaka kan jag säga som såhär att inom kort kommer jag presentera ett antal nyheter här på siten. Små länkar till några egna småprojekt (eller nåja, ett större iaf) och till några andras guldkorn.

Jag skall dessutom försöka fixa iordning designen här lite. Strama upp den lite och så. Fixa lite saker jag är missnöjd med.

Så, här händer det nog grejer inom ett par dagar.

Vidare så ska jag strax lämna jobbet och åka in till stan, vandra omkring med böjd nacke och så småningom fika med vännerna L & B. Innan jag och min M åker på hundbesök.

så vi hörs nog inte förrän imorgon.

Kram

Ps. En fråga till er: Jag har ju börjat köra en hel del foton numera. Tycker ni det är nåt jag ska fortsätta med?
Comments please!!!

en sjua

idag är jag som en sjua.
precis så. som en sjua.

Ikväll ska jag och min M hem till några vänner till henne och få träffa deras valp. Tydligen är det nån form av gatkorsning av gud vet vad. Men den skall enligt utsago vara vit med nån form av fläckar.

Så det ska bli kul o se hur sugen jag är på hund ikväll.

Så, nu kl 12 skall jag iväg och knäckas rätt.
Hoppas jag. Lite nervös är jag allt….

Håll tummarna för en rak rygg!

Sen skall jag berätta om mitt första ryggskott och min pappa.

~ O ~

Så igår, jag hade jobbat över. Kom hem och skulle egentligen bara käka lite snabbt innan jag skulle träffa min M. Kliver in i dörren hemma, tar av mig skorna, kränger av mig jackan och då! Det sa bara snap. Nåt låste sig. Eller snarare, nåt i ryggen låste sig.

- Faen!!!!

Visst gör det ont, och visst är det jobbigt att inte kunna sträcka på sig. Men värst var det faktiskt att jag inte fick träffa min M.

Istället var det snällt bara att plocka fram muskelavslappnande medicin och värmedyna.

Idag är det bättre, jag har inte jätteont men jag kan inte sträcka på mig alls. Jag klarar jobba så länge jag sitter med krökt rygg.

Hur som helst skall jag iväg till naprapat kl 12, så efter det går jag nog rakryggad tillbaka till jobbet.

Det dåliga samvetets grepp.

Varför får alltid det dåliga samvetet mig att låsas. Att jag inte kan göra nåt. Inte lösa nåt.

Så istället för att bita det lite sura äpplet och be om ursäkt. Göra en snygg avslutning. Så man kan gå vidare. Båda två. Nej. Istället så fortsätter jag att vara i nåt form av Status Quo medans äpplet bara surnar och blir mer och mer ruttet.

Helt klart nåt att lova sig själv. Bit i det sura äpplet direkt och ta tag i saker. Innan det blir för sent.

Kanske till och med göra mig en paj. Med vaniljsås.

Jag vet själv att jag på helgerna gärna sitter inne, att jag gärna latar mig o mest bara finns i en soffa. Gärna med sällskap såklart, men ändå. Soffan är ett väldigt trevligt ställe.

Framförallt går jag allt för sällan ut, ut i luften. Speciellt inte nu på hösten när det är lite kallt, lite vått eller mycket kallt och vått. Men nu det senaste när jag åkt till jobbet så har jag insett hur fantastiskt skönt det är med frisk luft, en klar himmel och lite sol.

Man mår så ofantligt mkt bättre bara man får vara ute lite. Så varför går man inte ut oftare. Varför detta motstånd? Jag är ju inte en lat person. Eller…?

Det är väldigt sällan jag går ut bara för att vara ute. Men kanske skulle man börja med det. Få lite ljus, få lite sol och framförallt få massor av luft. Veckodagarna är det ju alltid mörkt när man lämnar jobbet så dom går nästan bort, åtminstone ljusmässigt. Men lördag och söndag. Då kan man ju gå ut. Men ändå gör man det inte.

Kanske är jag lat ändå, för lat för att bli pigg. För att må riktigt bra.

Igår blev det väldigt mycket skrivande om döden. Det är inte så konstigt. Mina tankar har kretsat kring döden en hel del nu. Eller snarare kring vi som är kvar efter döden. Vi som lever vidare med sorgen och saknaden.

Antar att det är Ginny som väckt mina tankar men även det faktum att mormor blir allt sämre. Allt mer förvirrad och virrig.

Dessvärre dröjer det nog inte är allt för lång tid innan hon behöver in på nån form av hem. Och om jag känner henne rätt kommer det vara hemskt för henne. Ett väldigt nederlag. Hon har alltid varit en väldigt stark kvinna, skilde sig och tog hand om mamma på egen hand väldigt tidigt. Hon har arbetat och tagit hand om sig själv.

Hon och hennes bror är den enda som finns kvar i hennes generation. De enda gamlingarna i min familj. Klart jag kommer sakna dem.

Men nu skall jag försöka skriva om nåt trevligare än döden. Inte minst för min egen skull. Så vi ses snart i jul-stämning istället.

Det känns konstigt och ensamt när du inte ligger i min säng. Jag tror bestämt att jag saknar dig.

I lördags var jag på konsert, Rosie Thomas. Var alldeles jättebra. Kvällen blev fantastisk på massa sätt. Först o främst för att jag hade väldigt kul med min ny-gamla vän K. Och sen var vi på konsert med Rosie som jag knappt lyssnat på alls. Eftersom jag tyckte det var dunderbra så köpte jag såklart ett par skivor. Så denna veckan blir det till att lyssna in sig.

Nåja. Det blev mycket alkohol, en hel del skratt och lite allvar emellan.

Söndagen var mest bara huvudvärk och varm ost i olika former.

PS.
Jag hade mina fina schack-skor på mig hela kvällen, trots minusgrader.

Om jag vore singel.
Om jag vore tjej.
Om jag vore söt.

Då skulle jag nog först vara lite förtjust i Jonas eller Jonas för att sen inse att det är Eff jag vill ha.

Tur för dom är jag inte singel.
Tur för dom är jag inte tjej.
Och jo, det finns dom som tycker jag är söt.

Första nysnön får mig alltid och tänka på min barndom. Hur man var ute från morgon till sen kväll. Så länge man fick. Man frös om sina blöta fötter.

Jag och R byggde alltid snökojor i drivorna som byggdes upp när garaget skottades. Och så satte vi oss på taket och åkte ner längs tegelpannorna. Flög ut över kanten och landade i snödrivan ett par meter nedanför.

Snöänglar?
No way.
Vi var snögangsters!

Bland det vackraste som finns är en soluppgång en frisk vinterdag. Såhär var min resa till jobbet imorse vid halv 9.

Det är fortfarande så att jag tänker på dig.

Den där gången vi drack saft i ditt kök, efter vi hade kört BMX-race i skogen. Det är oftast första bilden, innan resten rinner över mig.

Vi hade tusentals klubbar. Minns du?
Bara du och jag. Vi var en enhet. O&R.

Jämt, varje dag.

I skogen, vid vattnet, på garaget, vid fotbollsplanen, cyklandes. Alltid. När vi gjorde inbrott i det där förrådet. Eller hur var det? Kröp vi bara in i hålet som redan fanns?

Det är klart det fanns andra, M1 & M2 var ju med ibland. Dom minns jag också.
Det var lite vi mot dom,
trots att vi alla fyra ville samma sak.

Som den där gången vi byggde en bunker i skogen. Vi kom ju inte så långt. Men vi hade gröna stövlar allihopa. Och fällknivar. Eller när vi hoppa från garaget till trädet.

Det är inte så längesen nu jag läste om M1. Hans självmord var verkligen ingen chock. Tragiskt? Javisst. Överraskande? Nej. Dessvärre inte.

M2 verkar inte heller må så bra. Senast jag hörde var att efter en semester på Lillhagen så blev han tydligen pingstvän. Eller om det var nåt annat. M1s sorti tog väldigt hårt. Hoppas M2 mår bättre nu. Han har ju haft det värst av oss alla.

Och så du, Robert, vi sprang påvarandra för ett tag sen. Du hade haft en hemsk natt. Inte sovit en blund, gjort slut med tjejen och pratat hela natten. Dina ögon gick i kors.

Men det var inte det enda. Det var nåt mer, nåt jag egentligen inte vill se hos dig. Men du har förändrats. Åren i Australien hade slitit ut dig. Antar att gräset var allt för gott. Där på andra sidan.

Om det bara stanat vid gräs, men du tog nog mer än så. Där på andra sidan.

Jag inser att vi alla tagit olika vägar, alla 4. Och att vi stängt dörren till vår historia. Kanske är jag den enda som öppnar och ser bakåt. Jag vet inte.

Allt jag med säkerhet har kvar är minnet.
BMX genom skogen, mellan träden. Alla 4 på en rad.
Ut till lekplatsen och fram mot hoppet vi byggt av sand. Hur hoppet kollapsar när nån av oss försöker hoppa. Och personen hamnar med framhjulet i en grop. Skrevet mot styret, skrik av smärta och skratt från alla andra. Hjärtligt skratt.

Vem det var som ramlade?
Det minns jag inte. Och det känns som att det inte spelar nån roll längre…

~ O ~

Jag har inte alltid varit så bra på det där med att hantera stress. Tvärt om har jag ofta varit ganska usel. Men nångång i våras började det hända saker på den fronten och nu är det väldigt sällan jag överväldigas av stress runt omkring mig.

Sakerna jag kom på var i huvudsak 5 saker.

1. Lista allt som stressar.
Skriv ner allt som du måste göra och allt som stressar dig. Bara enkla punkter. Stryk allt eftersom du blir klar.

2. Gör allt som tar mindre än 5 minuter direkt
Ingen idé att hålla på det. Bättre att bli klar och lägga det bakom sig om det går snabbt.

3. Stryk allt du inte kan påverka
Det är väldigt lätt att stressa upp sig på sånt man inte kan påverka. Som väder, som spårvagnen är sen. Man mår verkligen inte bättre av att tänka på sånt. Som såhär tänker jag:

Det finns 3 grader av påverkan.
A. Situationer man inte alls kan påverka. Exempelvis vädret.
B. Situationer man indirekt kan påverka. Exempelvis en sen spårvagn.
C. Situationer man direkt kan påverka. Exempelvis att man behöver göra nåt.

Stryk allt från listan som tillhör kategorin som man inte kan påverka (A). Som t.ex. att du väntar på besked från nån..
Tänk sakerna som tillhör kategorin indirekt påverkan (B). Kan man göra nåt annorlunda nästa gång? Ska man ta en spårvagn tidigare om man ska åka i rusningstrafiken.
Gör sen alla saker som tillhör kategori direkt påverkan (C).

4. Gör klart
Påbörja inget nytt förrän du är klar med föregående sak. Då är du 100% effektiv på just det du gör i den stunden. Bocka av allt du blir klar med.

5. Isolera dig
Ibland kan det vara alldeles lysande att isolera sig. Stänga av telefonen, mail, msn etc. Varje gång man blir störd tar det ofta massa minuter att komma igång igen. Är det värt det? Kanske bättre att köra på 100% ett par timmar och ta det sociala senare.

Så.. Det var lite av mina tankar. Hur gör ni?

Vila i frid G.
Hoppas du kan andas frisk luft nu, hoppas du snart får dansa med de dina.
Hoppas allt känns bättre nu.

Mina tankar har varit oftare hos dig i helgen än vad jag vill. Och nånstans känns tillvaron ganska orättvis. Jag sörjer ditt öde och jag lider med dina nära. Trots att jag bara var åskådare från håll.

Men det är väl sån jag är.

Vissa saker bör man fråga sig varje dag.

Jag har haft en liten förstoppning med skrivandet. Inte kommit vidare utan hela tiden fastnat varje gång jag vill skriva nåt. Jag har ju publicerat lite men ärligt talat är det väl inte några världsförändrande saker det blivit. Tvärt om så har det mest varit dagboks-skit den senaste tiden.

Varför publicerar jag då skiten?

Jo, det är lite för att jag inte vill tappa skrivandet. Ofta så kan lite skit-skrivande föda bättre idéer. Men ärligt talat så vill jag ju inte tappa läsare heller. Jag skriver inte för er, men ni läser för mig. ;)

Så igår när jag och min M låg i hennes soffa o slösnackade lite sa hon följande klokhet:
“Jag vill att nån ska vara tillsammans med mig för att den personen vill vara tillsammans med mig. Vill vara tillsammans med mig just den dagen. Inte för att det är nåt han bestämt sig för. Inte att han lovat sig själv att såhär skall det vara.”

Jag kan inte annat än hålla med. För mig är det jättemycket just så, jag vill ju att min M ska vilja vara min varje dag hon vaknar. Sen så självklart, om förhållandet blir långt, så kommer det komma sämre dagar. Men ni förstår idén.

Och egentligen borde jag skriva av samma skäl, för att jag vill berätta nåt för er idag. Eller att jag behöver skriva av mig något. Men det är svårt att vara så sann när man på samma gång blir hedrad av era besök och kommentarer.

Så, för att knyta igen flum-säcken för nu. Jag fortsätter försöka skriva. Och ja, ibland är det skit och ibland är det lite bättre. Men jag skall också försöka att älska bloggen varje dag. Att inte skriva för att kunna pinga eller så..

- Ping?
- Pong!

~ O ~

Utan att säga mer än att jag har varit på en fantastisk konsert, att jag har sjungit för en kvinna i rosa kläning och att jag svurit över seven eleven ber jag att få återkomma imorgon.

4 skivor rikare.

Förhoppningsvis 4 igenomlyssnade skivor rikare.

Nu sova. Själv. Dessvärre.

Kram
~ O ~

Idag verkar det mer ha varit min dators fel. Så det kan nog bli lite bloggat i helgen.

Men nu kommer min M över, så ska vi bara ha en lugn natt och rejäl sovmorgon. Så kanske framåt eftermiddagen imorgon kan jag fatta tangentbordet igen…

Kram på er
~ O ~