Det har inte varit så mycket poesi nu den senaste tiden. Mer åt tänkvärda ord hållet än rim.

Jag vet inte riktigt varför det är så. Men poesin kommer igen. Det gör den alltid. Ibland saknar jag den precis på samma sätt som jag ibland får för mycket av den.

Men just nu skulla jag gärna få fram lite ord, en känsla. Lite skönhet i textform.

“tystnad”

Nåja, man kan inte få allt.. Var och fikade med B & L förut, passade på att berätta en enkel och kort version av gårdagen. L följde med hem till mig efter fikan. Skulle låna en bok. Det blev ett långt samtal om hur vi båda mår idag jämfört med när vi lärde känna varandra.

Hon tycker jag verkar mer säker på mig själv, mer nöjd och mer stolt. Faktum är att hon har väldigt rätt. Jag känner mig mer säker på mig själv och jag är mer stolt idag. Jag vet att jag är bra och att jag duger. I alla fall lika bra som alla andra. Ungefär. Det är en skön känsla. Att vara tillräcklig.

Och allt oftare så ler jag i min ensamhet. Hur många av er gör det? Ler åt era egna tankar, era egna fantasier. Det är skönt. Det känns bra.

Kanske är det också därför som poesin inte kommer, utan att orden tar ett annat uttryck. Värt att tänka på.