“Jovisst, om 45 minuter funkar bra för mig”

Sen på ett fik, nervösa blickar. Stundtals massor att tala om. Stundtals tystnad, lite nervös blick och stort leende. Lite rodnad. Men aldrig jobbigt, aldrig pinsamt.

Drar upp t-shirten på min arm, tittar på min överarm och smeker sen längs den. Jag vill bara böja mig över bordet. Smeka hennes kind. Hennes blick är intensiv och leendet väldigt fint. Nånstans säger jag att jag kan ha lite svårt för initiativ i nya situationer.

Vidare tvärs över gatan. En öl, står och pratar. Håller varandra lite i handen. Först tvekan sen en kyss. Sen mer prat. Hon är bra. Hon är fin. Säger det till henne.

Ytterligare öl. Grannen frågar om vi är kära. Han var härligt söt, och ironisk i sin “White Trash”-badge. Nej. Inte ännu tror jag hon svarar. Nånstans frågar hon om jag vill att vi ska skiljas åt. Verkligen inte är mitt svar.

Senare frågar hon om hon får följa med mig hem. “Självklart!”
Vi går hand i hand. Håller om varandra. Detta känns bra. Det är nu. Bra. Det är enkelt, rakt och ärligt. Bra. Glad.

“Du är söt!”