Jag, B & L hade en diskussion idag varför det kommer sig att bra saker oftast händer i klasar. Att man ofta lyckas pricka in massa bra saker på en o samma dag, vecka, månad eller tidsrymd.

Hur man kan få en sjysst lägenhet, 2 intervjuer och massa annat bra på så kort tid. Det känns som att visst man kan skylla på den så kallade slumpen. Men alltså, eftersom jag ibland är sådär härligt torr och inte tror på slumpen så börjar man ju fundera i andra vägar.

Alltså klart om nåt positivt händer så kanske man utstrålar nån form av glädje. Då kanske andra bra saker händer. Som t.ex. att man lyckas bra på en jobbintervju eller liknande. Men att saker som ligger utanför det man kan påverka. Det är besynnerligt. Kanske är det så att man är bättre på att se positivt på saker och ting. Eller att man lättare uppfattar bra saker när dom händer.

Läste nånstans att om det är nåt som är helt slumpvis så är ju sannolikheten att det händer nära varandra lika stor som att det händer med stort mellanrum. Fanns nån matematisk modell för det hela.

Men hur som helst så är det kul när man hamnar i flow. Svårt att inte vara glad då. Som idag.

Sov gott, hörs imorn!

~ O ~

Överraskad och väldigt glad.

Det ringde just, jag ska iväg nu snart.
Ska vara borta om en timme.

Tror inte jag kommer hem förrän imorgon.

Så det så!

Det har inte varit så mycket poesi nu den senaste tiden. Mer åt tänkvärda ord hållet än rim.

Jag vet inte riktigt varför det är så. Men poesin kommer igen. Det gör den alltid. Ibland saknar jag den precis på samma sätt som jag ibland får för mycket av den.

Men just nu skulla jag gärna få fram lite ord, en känsla. Lite skönhet i textform.

“tystnad”

Nåja, man kan inte få allt.. Var och fikade med B & L förut, passade på att berätta en enkel och kort version av gårdagen. L följde med hem till mig efter fikan. Skulle låna en bok. Det blev ett långt samtal om hur vi båda mår idag jämfört med när vi lärde känna varandra.

Hon tycker jag verkar mer säker på mig själv, mer nöjd och mer stolt. Faktum är att hon har väldigt rätt. Jag känner mig mer säker på mig själv och jag är mer stolt idag. Jag vet att jag är bra och att jag duger. I alla fall lika bra som alla andra. Ungefär. Det är en skön känsla. Att vara tillräcklig.

Och allt oftare så ler jag i min ensamhet. Hur många av er gör det? Ler åt era egna tankar, era egna fantasier. Det är skönt. Det känns bra.

Kanske är det också därför som poesin inte kommer, utan att orden tar ett annat uttryck. Värt att tänka på.

Nästa steg är helt klart att ta tag i allt som behöver redas ut.

Jag vill gå vidare med rak rygg. Gå in i resten av livet utan skuld, utan skugga. Rak rygg och stolt. Inte över vad jag gjort utan den jag är.

Framåt är den enda vägen för mig. Den enda vägen jag kan ta, som jag måste ta. Kommer inte gå ensam, tvärt om. Jag tror jag får sällskap. Men jag kommer behöva göra det själv.

Ta min hand och ge mig styrka. Stöd mig när det blåser så lovar jag att jag skall klara det här.

Jag vill bara vara naken. Skratta.

Det känns skönt. Tanken på att inte oroa sig. Jag gör inte det. Oroar mig.

Imorgon kan allt hända. Eller inget. Inte så mycket att göra åt det. Känner bara att jag kan visa upp mig själv. Sån här är jag. Detta är jag. Acceptera det eller inte. Jag är O, en fånig, glad kille med vissa ambitioner som författare, poet och människokännare. Sen är jag söt också. Och har en fin rumpa. Men mest är jag bara. Varken mer eller mindre. Hoppas jag i alla fall.

Snurrar runt en hel del idag. Inte som i tvekan eller oro utan som i glada känslor, upprymdhet och positiva framåtblickar.

Jag är naken, det är det enda jag vill. Det enda jag har att ge. Mig själv. Till dig. Inte mer, inte mindre. Jag hoppas det räcker.

Blir lätt så när jag är uppe i varv. Oftast när jag är ledsen men även ibland när jag är glad. Dålig på det där med mat.

En vanlig dag när jag jobbar hemifrån kan jag mycket väl glömma att äta. Men som idag så har jag inte varit hungrig. Förrän nu, helt plötsligt. En pizza och sen fixa till sig och ta tag i dagen.

Så får det bli.

~ O ~

“Jovisst, om 45 minuter funkar bra för mig”

Sen på ett fik, nervösa blickar. Stundtals massor att tala om. Stundtals tystnad, lite nervös blick och stort leende. Lite rodnad. Men aldrig jobbigt, aldrig pinsamt.

Drar upp t-shirten på min arm, tittar på min överarm och smeker sen längs den. Jag vill bara böja mig över bordet. Smeka hennes kind. Hennes blick är intensiv och leendet väldigt fint. Nånstans säger jag att jag kan ha lite svårt för initiativ i nya situationer.

Vidare tvärs över gatan. En öl, står och pratar. Håller varandra lite i handen. Först tvekan sen en kyss. Sen mer prat. Hon är bra. Hon är fin. Säger det till henne.

Ytterligare öl. Grannen frågar om vi är kära. Han var härligt söt, och ironisk i sin “White Trash”-badge. Nej. Inte ännu tror jag hon svarar. Nånstans frågar hon om jag vill att vi ska skiljas åt. Verkligen inte är mitt svar.

Senare frågar hon om hon får följa med mig hem. “Självklart!”
Vi går hand i hand. Håller om varandra. Detta känns bra. Det är nu. Bra. Det är enkelt, rakt och ärligt. Bra. Glad.

“Du är söt!”