Då sitter jag där, väntar på att får träffa henne. Hon som kan bli min chef.

Jag vet inget alls, nästan inget. Rekryterad. Godkänd.
Men inte anställd. Inte ännu. Kanske inte alls.

Jag har på sätt och vis redan dömt bort dem. Dom är inte vad jag vill. Trots att jag inte vet nåt om dem.

Det är nåt som inte känns rätt. Fel struktur, eller kanske fel plats.

Jag tänker göra som H sa. “Begär så mycket att du nästan skiter på dig” Usch. Gillar inte den tanken. Gillar den inte bildligt. Gillar den inte meningen med det heller. Jag är duktig, det vet jag. Men jag är blygsam. Och jag har svårt att ta betalt.

Jag vill ju vara omtyckt. Vill inte vara förlöjligad. Jag vill passa in. Så jag nöjer mig med att bara ta i så jag skäms.

Så får vi se.